Lenke Rothman
Från Rilpedia
Lenke Rothman-Arnér, född 1929 i Kiskunfélegyháza i Ungern, död den 27 november 2008 i Lidingö,[1] var en ungerskfödd bildkonstnär, skulptör och författare.
Innehåll |
Uppväxt och utbildning
Lenke Rothman föddes i en ungersk-judisk hantverkarfamilj i en stad tio mil från Budapest. Fadern, Jenö Rothman, var paraplymakare och religionslärare. Som 15-åring fördes hon av den tyska nazistiska ockupationsmakten till Auschwitz i Polen våren 1944, tillsammans med sin mor och sina syskon. Medan släktingarna direkt dödades, sattes Lenke Rothman och en yngre bror i tvångsarbete.
I juli 1945, efter det andra världskrigets slut, kom Lenke Rothman med svår tuberkulos genom Röda Korsets försorg från Bergen-Belsen till Malmö. I Sverige vårdades hon på sjukhus under sex års tid. Efter utskrivningen 1951 och kontakt med Nelly Sachs[2] studerade hon på Konstfackskolan i Stockholm 1951-55.
Levnad och verk
Lenke Rothman var i sitt andra äktenskap gift med författaren Sivar Arnér.
Hennes första separatutställning hölls 1960. Hon arbetade ofta i collageform med ömtåliga material, bland annat upphittade eller samlade föremål, men också med målningar, skulpturer, böcker och filmer. I hennes konst finns referenser till de traumatiska händelserna i hennes ungdom.
På 1980-talet bodde hon en tid i New York, och hon har också bott i Japan och Norge.
| ” | Sy ihop orden, orden till ett stort täcke, ord och meningar, det sedda, det som sker. Sy ihop. Sy ihop fogarna, trottoarens kvadratiska stenar. Sy ihop. Sy ihop fotsulorna med foten. Sy, sy ihop. Sy ihop madonnas röst med din egen. Sy ihop Mona Lisas leende. Sy ihop. | ” |
|
— Lenke Rothman i Stygn (2001) |
||
| ” | Rothmans sextioåriga konstnärsskap visade sig där [på den stora retroaktiva utställningen i Helsingborg 2008] som det som det i grund och botten alltid var: ett utopiskt museum, en försoningens och rättvisans plats som med sina måttlösa samlingar gestaltade ett trotsigt löfte om att ingenting egentligen försvinner. | ” |
|
— Dan Jönsson[3] |
||
Verk i urval
- Spår – ett minnesmärke (1995), brons, Göteborgs Konstmuseum
- Lenke Rotman: Stygn, Gidlunds förlag , Hedemora 2001, ISBN 91-7844-350-4
- Minnesmärke över den goda gärningen och Raoul Wallenberg, Riksdagshuset i Stockholm
Litteratur och media
- Magnus Jensner & AnnCatrin Gummesson (red): Lenke Rotman – Gåvor = gifts, 1948-2008, Dunkers Kulturhus 2008, ISBN 978-91-974769-9-7
- Lenke Rothman, Arena, Stockholm 1995, ISBN 91-7843-074-7, med en inledande essä av Torsten Ekbom: Ett skrin fullt med samlade saker – om Lenke Rothmans konst
Källor
- De små tingens asyl av Sara Lundin, radioprogram i P1, 2008-08-28
- Yvonne Granath: Ett estetiskt förhållningssätt hjälpte mig också i Auschwitz, 2005-02-04, återgivet på Fria Tidningens webb-plats
Fotnoter
- ↑ Lidingö Tidning 2008-12-01
- ↑ Radioprogrammet De små tingens asyl, augusti 2008
- ↑ Artikel på www.dn.se 2008-12-01
