Leksands kyrka
Från Rilpedia
Leksands kyrka är en kyrka i Leksand i Dalarna och är en av Sveriges största landsortskyrkor, med plats för 2300 personer. Kyrkan är även den äldsta av kyrkorna runt sjön Siljan. Kyrkan är placerad högt längst ut på norra udden där Österdalälven har sitt utlopp ur Siljan.
Innehåll |
Historia
Arkeologiska utgrävningar visar att det på platsen tidigare har stått en så kallad stavbyggnad, antagligen från senare hednisk tid.
De äldsta delarna av den nuvarande stenkyrkan härstammar från cirka år 1200. Omkring år 1400 fick kyrkan ett högt torn, Dalarnas första. I slutet av 1500-talet brann tornet ner första gången efter ett åsknedslag. Det återuppbyggdes lika högt, men efter ännu en åskbrand 1627 fick kyrkan sin karaktäristiska lökkupol, byggd 1709-1715 troligen efter rysk förebild. Klockorna hänger dock i det särskilda klocktornet eller klockstapeln, se nedan.
Inventarier och annat som hör till kyrkan
Kyrkan har en tornliknande klockstapel där kyrkklockorna hänger. På följande länk kan kyrkklockornas klang avlyssnas: Leksands kyrkklockor
I kyrkan finns Dalarnas största kyrkorgel och ett triumfkrucifix, ett inhemskt arbete från cirka 1400.
Kyrkan har invändigt typiska stora läktare, på Leksandsmål "skullar" där kyrkfolket satt uppdelade på gubbskullen, kärringskullen, soldatskullen och gapskullen (en gapskulle har också funnits i Mora kyrka). Eftersom menigheten bar folkdräkt eller sockendräkt var uppdelningen tydlig visuellt.
Traditioner och annat relaterat
På bland annat kvinnornas majder (förkläden) kunde man i kombination med kjolen se vilken söndag eller helgdag under kyrkoåret det var.
I äldre tider färdades många byvis i kyrkbåtar till kyrkan. De lade till strax nedanför kyrkan – efter sandsläntarna – i det så kallade Barkdal.
Vilhelm Moberg kallar Leksands kyrkovall för "en av Sveriges vackraste kyrkogårdar.[1] På kyrkogården är bland annat Hugo Alfvén, Lille Bror Söderlund och Rune Lindström begravda.
Källor
- ↑ Moberg, Vilhelm, Min svenska historia, II. Stockholm 1971, s. 238
