Leif Panduro
Från Rilpedia
Leif Panduro, född 18 april 1923 i Frederiksberg, Danmark, död 16 januari 1977 av en hjärtattack, dansk dramatiker och författare. Från 1976 var han medlem av Danska akademien.
Leif Panduro hade en svår barndom, bland annat tillbringade han en stor del av sin uppväxt på barnhem. Kort efter hans födelse skilde sig hans föräldrar, och hans mor blev inlagd på psykiatrisk klinik. Under andra världskriget avrättades hans far av den danska motståndsrörelsen på grund av att han hyste nazistsympatier. Leif Panduro själv var under en tid aktiv i motståndsrörelsen och blev vådaskjuten under befrielsedagen. Leif Panduro blev utexaminerad tandläkare 1947, och 1948 ingick han äktenskap med Esther Larsen. Åren 1949–1956 levde han och verkade i Sverige, i bland annat Borås.
Leif Panduro debuterade med Aj, min guldtand 1957, och året därpå gav han ut Skit i traditionerna, som i efterhand har vunnit status som en av klassikerna inom dansk litteratur. Leif Panduro räknas ofta som en satirisk och samhällskritisk författare, men hans popularitet beror till stor del på det humoristiska som genomsyrar hans alster.
Verk (i urval)
- Av, min guldtand (Aj, min guldtand) (1957)
- Rend mig i traditionerne (Skit i traditionerna) (1958)
- De uanstændige (De oanständiga) (1960)
- Fern fra Danmark (En man från Danmark) (1963)
- Vejen til Jylland (Vägen till Jylland) (1966)
- Daniels anden verden (Daniels andra värld) (1970)
- Vinduerne (Flickan i kikaren) (1971)
- Amatørerne (En clown åt borgarna) (1972)
- Den ubetænksamme elsker (Den obetänksamme älskaren) (1973)
- Høfeber (Hösnuva) (1975)
Priser och utmärkelser
- Kritikerpriset 1963 för Fern fra Danmark
- Danska Akademiens Stora Pris 1971
- Boghandlernes gyldne Laurbær 1971
- Holbergmedaljen 1971
- Søren Gyldendal-priset 1975
