Leif Eriksson
Från Rilpedia
Denna artikel handlar om upptäcktsresanden Leif Eriksson. För andra personer med liknande namn se Leif Eriksson (olika betydelser).
Leif Eriksson (fornisländska Leifr Eiríksson), även Leif den lyckosamme (fornisl. Leifr inn heppni), troligen född omkring 970 på Island, död omkring 1020, var en sjöfarare och upptäcktsresande från Grönland.
Leif Eriksson var son till Erik Röde, som upptäckt och namngett Grönland, och dennes fru Tjodhild. De levde på den grönländska gården Brattalid, där de också lät bygga en egen kyrka. Leif var troligtvis den förste europé som omkring år 1000 nådde nordamerikansk mark.
Grönlänningasagan berättar att Bjarne Herjolfsson omkring år 986 drevs av vindarna så att han såg Nordamerikas kust. Han återvände dock till Grönland utan att ha landstigit. Men det gjorde Erik Rödes son, Leif som i Bjarnes båt seglade åt sydväst och gick iland på Baffinön (av Leif kallat Helluland, landet av idel jöklar och sten/hällar). Längre söderut når han en skogig kust som han kallar Markland (dagens Labrador), och efter ytterligare två dygns segling går han i vinterkvarter i ett grönt landskap, som han benämner Vinland (efter vildvinsrankor eller ordet vin som på norröna kan betyda 'gräsmark'). Var Vinland låg är omtvistat.
Han återvänder därefter hemåt, troligen år 1000, och åtföljdes av sin bror Thorvald som gjorde en noggrannare undersökning, men dödades av skrälingarna, nordbornas namn på ursprungsbefolkningen (troligen indianer). Därefter säger Erik Rödes saga (Eiríks saga rauða) att Thorfinn Karlsefni i början av 1000-talet med 160 män och några kvinnor seglade västerut med tre skepp, medförande boskap och andra förnödenheter. Förutsättningarna var goda (bete, fiske, jord), men efter tre års inre splittring, ringa kontakt med Norden och ständiga konflikter med skrälingarna upphörde bosättningen.
Att nordbor upptäckte Amerika, ca 500 år före Columbus, torde numera vara helt accepterat. 1960 hittades en, troligen, västnordisk bosättning av Helge Ingstad på Newfoundlands norra udde (51° 36′ N, 55° 32′ V), även kallat L'Anse aux Meadows, där fyndet av en ringnål av vikingatida typ var det mest slående, men också ben av husdjur och speciellt avfall samt datering enligt C14-metoden.
