Lars Nilsson (schaman)
Från Rilpedia
Lars Nilsson var en samisk schaman som avrättades 1693 för trolldom och för att ha varit anhängare av den gamla samiska religionen vid tiden för kristnandet av samerna i Sverige. Det var en av landets sista häxprocesser och kan betraktas som en form av kättarprocess mot den "hedniska" religionen.
Innehåll |
Bakgrund
Samen Lars Nilsson i Norra Västbyn i Pite lappmark misstänktes omkring 1691 för trolldom. De kyrkliga och världsliga myndigheterna skickade andra samer att undersöka saken. Återkomna underrättade de prästen Pehr Noraeus, son till pastor Eric Noreaus.
Samerna meddelade att Lars vid sin kåta uppsatt ett offerställe, "liksom en teater" inför de trästatyetter som föreställde de samiska gudarna. Intill detta offerställe hade de funnit Lars och hört och sett honom knäböja "ganska illa Siunga och yhla. Jembwäl på sin Spåtrumma häfftigdt Speela, öfwer een sin Sonasohn om sine 6 åhr...den där samma dagh" omkommit och drunknat i en brunn.
Lars hade "Sungit och på Trumman slagit att spå lifwet i honom, hwar medh han platt intet uträtta kunnat". Han "achtade dem (de utsända samerna) intet, Ehuru dhe honom åtwarna månde medh slicht Ogudachtigdt och Öfwerdådigt lefwerne och diefwulska Giärning att afstå, in till dess dhe nödsakades honom Trumman wåldsamligen att afhända..." Då blev Lars elak till sinnes, nappade efter kniven och överföll männen med "skamlösa Expressioner", som om de varit orsaken till att sonsonen drunknat emedan de hindrat honom fullborda sin avsikt.
När de utsända återvänder till offerlaven, hade Lars där ställt upp tre statyetter eller ikoner av samiska gudar och en torvigg av trä, där han offrat horn och alla andra ben av två renar samt ben av ett föl och en oxe, med vilkas blod han bestrukit statyetterna. När männen tog ned gudabilderna från offerlaven, ropade Lars med hög röst på samiska en bön att Tor eller åskan (till vars ära ett av träikonerna var uppsatt) måtte slå ned på de utsända männen med blixt och dunder.
"Beskickade Lars Nilsson een sin ogifft Son Nills Larson till nästliggiande by ... i den mening och uppsåth att i samma by anskaffa och ihopsambla något folk sigh till hiälp, hans Trumma och afgudar att defendera, jämbwäl dem utskicka dom dräpa, och i Elfwen kasta låta. Men desse utskickade lappar detta förnimmandes skynda sigh där ifrån, til widermähle tagandes medh sigh trumman, Trägudarne och Fohlshuden, och bärandes dem till Sillbo Joch Prästerskap, kyrkioherden Hr Erich Noraeum och dess Sohn Hr Peder Noraeum."
Häxprocessen
När Lars rannsakades ställdes gudaikonerna samt "Torwiggen" av trä, som han offrat till, inför rätten. På rättens fråga svarade Lars att dessa "avguderier", som de kallades av rätten, som han hittills utövat, "warit honom mycket nyttige och gagnelige" särskilt de tre senast förlidna åren,
"Tå een stoor Siukdom och dödh öfwergick hans boskap af Reenar. Då hade han åtskilliga gånger stått på sina knän med upplyfta händer och anropat den Allrahögste Guden utj himmelen om hielp och bijstånd, att hans Boskap icke måtte utrootade warda ... lijkwäl skal det honom ingalunda kunnat hiälpa utan dymedelst blifwandes förorsakat att söka och tillgå andre Medell Neml. Trääafgudars tillbidiande Ofrande och Trummespeeel."
När rätten frågar Lars "om sådanne Medel honom något hjälpa kunnat till dess Boskapz lyckligare tilltagande och förökning" svarar han att de har gjort det.
Rätten frågade varför Lars - utom renar - till sina avgudar offrat även en oxe och ett föl. "Av sin SpåTrummas och dess ringars anledningh, och omlöpande på Trummeskinnet" påstod han sig då ha "förmärkt att sådanne Creaturs oppoffrande wore hans Affgudar behageligast..."
Förhöret fortsatte. Lars sade att prästerna ofta sagt till honom att "öfwer all Tingh fruchta och tillbidia den stoore Alzmechtiige Guden uti Himmelen, som Himmel och Jordh och alla Creatur skapat hafwer, men inge Afgudar för honom", och att de hade predikat för honom både offentligt och privat men att det inte varit till någon nytta för honom, och att han "sökt sigh andra Medel förmedelst Afgudars tillbidiande och Offrande" etcetera, vilket han påstår... "warit honom till mycken bättre fromma, och sin Boskapz wähltrefnad..."
Dom och avrättning
Lars dömdes "i anseende till sine i långligh tijdh Grofwa och Ohörliga Afgudiska widskieppelsers föröfwande" till livsstraff enligt Guds och världslig lag, nämligen 2 Mos. kap 22 och 5 Mos. kap. 13 samt Västerås ordinantia av år 1527 m m. Domen underställes Svea hovrätt och fastställdes den 26 april 1692.
Nästa år, 1693, brändes Lars på bål i Arjeplog med sin trumma och sina gudabilder. Det berättades att han besteg bålet "med en undersam frimodighet".
