Lars Englund
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
John Lars (Lars-Olov) Englund, född 6 maj 1933 i Stockholm,[1] är en svensk skulptör och grafiker.
Innehåll |
Biografi
Lars Englund har bland annat utbildats på Fernand Légers skola i Paris[2].Han hade sin första utställning på Lilla Paviljongen i Stockholm 1953. Han har skapat ett antal nonfigurativa verk och experimenterar med olika material, som plast, stål, aluminium och kolfiber. Enkla grundformer som sfärer och cirklar återupprepas och sammanfogas till organiska objekt enligt mottot Pars pro toto (delar för helheten).
Sagt om Lars Englund
| ” | Grunden för Englunds konstnärskap, alltsedan 1960-talet, är experiment med komplexa grundformer, snarlika dem som man kan se i mikroskopet: naturens egna inre beståndsdelar som kan adderas till oändliga variationer. Med en närmast matematisk precision lyckas till exempel Englund att med enkla spröt forma pentagoner som blir till klot och flänsar: ett organiskt växande i det konstruktiva krysset mellan poesi och beräkning. | ” |
|
— Mårten Castenfors[3] |
||
| ” | Ofta har man liknat Lars Englunds rytmiska spel mellan rum, arkitektur och skulptural form vid barockens böljande formspråk. Men sett i ett samtida perspektiv ligger hans konst också nära den amerikanska 60-talsminimalismen som utforskade den moderna tidens material som gummi, stål, kolfiber, aluminium och olika sorters plaster i ett icke-föreställande formspråk.
Lars Englunds konstnärskap låter sig gärna beskrivas i grupper eller teman - volymer, bärverk, sfärer, reliefer, pars pro toto, förvecklingar, relative, borderlines, stabiler och instabiler. |
” |
|
— Cecilia Widenheim[4] |
||
Verk i urval
- Emaljvägg (1967), Kraftvärmeverket i Ålidhem, Umeå
- Betongrelief (1973), Televerket, Örebro
- Pars pro toto (1979), kolfiber
- Vattengardin (1979), aluminium, Sibeliusgången 50, Akalla i Stockholm
- Instabil, mobil i stål, kolfiberkomposit och divinycell, Lugnetviken, Hammarby sjöstad i Stockholm
- Relative (1987), kolfiber
- till exempel (1997), lackerad metall, Kullagymnasiet i Höganäs
- Polishuset i Stockholm
- Electrum i Kista
- Stabil mitt, Bergsnäsrondellen i Avesta
- Mobil utanför Bonnier-huset på Torsgatan i Stockholm
- Borderlines
- Duo (2005), rostfritt stål och duraluminium, Örebro Universitet
- Form som hänger ned från taket, kolfiber, Norrköpings stadsbibliotek
- Utforming av den svenska enkronan och 50-öringen från 1976[5]
Referenser
Tryckta källor
- Johansson, Gerry (red): Lars Englund - slutna sfärer och "borderlines" 1965-2003, Dunkers kulturhus 2003, ISBN 9789197421966
- Widerheim, Cecilia: Lars Englund, Moderna Museet. Stockholm, ISBN 91-7100-734-2
Fotnoter
- ↑ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
- ↑ Mårten Castenfors: Sveriges Konst - 1900-talet, del 3. 1979-2000, Sveriges allmänna Konstförening publikation 110, ISBN 91-971494-3-7, sid 172
- ↑ Mårten Castenfors: Sveriges Konst - 1900-talet. Del 3, sid 172
- ↑ Moderna Museets presentation av Lars Englund vid en separatutställning 2008
- ↑ Moderna museets presentation av Lars Englund 2008
