Från Rilpedia

Lapporörelsen var en finländsk utomparlamentarisk och antikommunistisk rörelse som startades 1929. Den fick sitt namn efter Lappo socken, där den grundades, och där dess ledare Vihtori Kosola hade sin gård. Anledningen till bildandet var missnöjet med centerkrafternas försoningspolitik gentemot de som under finska inbördeskriget 1918 stod på den röda sidan.

Rörelsen var inspirerad av fascistiska tankegångar, med Mussolinis Italien som förebild. Lapporörelsen, som således kan kategoriseras som högerextrem (de ansåg till exempel att även socialdemokraterna var kommunister), hyllade den direkta aktionen med åsidosättande av lagliga medel. Man tillgrep även fysiskt våld mot förmenta kommunister och ordnade så kallade våldskjutsningar (på finska muilutus, efter bröderna Muilu som deltog idogt i denna verksamhet) av för dem misshagliga personer till en skog där dessa sedan misshandlades, men de förde även en och annan oliktänkande över den sovjetiska gränsen ”där de hörde hemma”. Småningom trappades våldet upp och rörelsen radikaliserades till den grad att även moderata borgerliga politiker kunde råka ut för skjutsning. Ofta misshandlades offren grovt under skjutsningen; direkta mord är belagda i tre fall. Kulmen nåddes med kidnappningen av den förre presidenten K.J. Ståhlberg och dennes hustru i oktober 1930, samt genom den öppna revolten den 1 februari 1932 i Mäntsälä (Mäntsäläupproret). Efter den rättegång som följde, då flera av ledarna fängslades, upplöstes rörelsen. Rörelsen var som starkast mellan 1929 och 1932.

Kring spillrorna av Lapporörelsen bildades 1932 partiet Fosterländska folkrörelsen, som året därpå vann insteg i Finlands riksdag.