Lågprisflygbolag
Från Rilpedia
Lågprisflygbolag är en benämning på flygbolag som erbjuder ett lågpriskoncept. Det normala är att det bara finns en passagerarklass och att inga måltider ingår i biljettpriset. Det är också mycket vanligt att mindre flygplatser trafikeras, till exempel Skavsta utanför Nyköping. Den kanske mest kända lågprisflygplatsen, Stansted norr om London, är idag en storflygplats med större passagerarantal än Stockholm-Arlanda.
Low-cost carrier, No frills eller Discount airline, som konceptet benämns på engelska, började ta fart i liten skala i början av 1970-talet med Southwest Airlines som en av de ledande.
I Europa är det Ryanair som har varit det drivande lågprisbolaget, dock med tuff konkurrens från EasyJet. I Skandinavien finns ett antal; vissa har kommit och gått och vissa finns kvar. Bland de större var danska Sterling Airways som gick från charterbolag till lågprisflygbolag och flög inrikes i Sverige samt till ett stort antal destinationer i Europa och runt medelhavet, dock gick bolaget i konkurs 29 oktober 2008. Ryanair tog då över ett stort antal av deras flygrutter. Ett annat framgångsrikt lågprisflygbolag är Norwegian som det senaste åren expanderat kraftig i bl.a. Norge och Polen och som år 2007 köpte Flynordic från Finnair. Flynordic har efter det expanderat med ett stort antal europeiska destinationer från Arlanda.
På senare år har även en rad tyska och centraleuropeiska bolag bildats, till exempel Air Berlin, Germanwings och Wizzair.
Det har också vanligt att traditionella flygbolag startar eller köper egna lågprisflygbolag som dotterbolag. Ett exempel på det förra är Snowflake, som under en period var SAS lågprisflygbolag. Finnair startade Flynordic som senare såldes till Norwegian. Polska LOT har startat Centralwings som en lågprisprodukt på de linjer där konkurrensen som störst och marginalerna som minst. Tyska Lufthansa äger 49% av Germanwings.
