Kristina av Oldenburg
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |
Kristina av Oldenburg, född 1521, död 10 augusti 1590; dotter till kung Kristian II av Danmark och Elisabet av Österrike.
Hon växte upp i Bryssel hos mammans släkt, Habsburg. Som medlem av dåtidens Europas mäktigaste familj samt hennes och hennes äldre syskons anspråk på de nordiska länderna blev hon en bricka i kejsar Karl V's maktspel. Endast 13 år gammal, blev hon den 1 maj 1534 bortgift med den 41-årige Frans II Sforza av Milano. Han dog emellertid redan 24 oktober 1535 och furstendömet blev en del av de Habsburgska arvsländerna.
1538 var den engelske kungen Henrik VIII på jakt efter en ny hustru, efter hans gemål Jane Seymours död i barnsäng två år tidigare. Han sände ut sin hovmålare, Hans Holbein d.y. för att måla porträtt av lämpliga äktenskapskandidater. Holbein gjorde en mycket berömd målning av Kristina, iklädd sorgedräkt, som väckte den engelske kungens intresse. Han skickade iväg sin ambassadör för att fria till den 16-åriga änkan Kristina, som svarade att hon var mycket smickrad över den engelske kungens giftermålsanbud, men var nödsakad att svara nej, eftersom hon inte hade två huvuden. Detta uttalande väckte stor skandal. Andra motiv till hennes avslag var Henry VIII's skilsmässa från Karl V's moster, Katarina av Aragonien, och Englands övergång till protestantismen.
Däremot hade Kristina vid denna tid en kärleksaffär med René av Oranien-Nassau. Emellertid hade hennes morbror Karl V, tysk-romersk kejsare lovat bort henne till hertig Frans I av Lothringen och bröllopet ägde rum 10 juli 1541.
Separationen från Kristina krossade Renés hjärta och han blev aldrig sig själv igen; han kände det som om hans själ var död. René dödades under belägringen av S:t Dizier 1544. Hans sista önskan var att få vila på fädernegodset Breda i Holland, men han ville att hans hjärta skulle begravas i Bar-le-Duc i Lothringen, där Kristina bodde, och att hans monument skulle visa hans själslösa kropp som han såg ut "fyra år efter sin död", d.v.s. från då han tvangs skiljas från Kristina. Renés staty, skapad av bildhuggaren Richier, återfinns i kyrkan Saint-Étienne i Bar-le-Duc, uthugget i marmor - ett benrangel, huden genomborrad av maskhål, kraniet stolt bakåtlutat, och ögonen stirrande upp mot det inkapslade hjärtat som han håller i den beniga handen. [källa behövs]
Kristina fick tre barn i äktenskapet med Frans I av Lothringen:
- Charles (1543 - 1608; gift med Claude, dotter till Henrik II av Frankrike)
- Renata (1544 - 1602; gift med Vilhelm V av Bayern)
- Dorotea (1546 - 1612; gift med 1) Erik II av Braunschweig, 2) Marc de Rye, markis av Varambon)
Efter fyra års lyckligt äktenskap avled också hertig Frans i juni 1545.
Kristina gifte aldrig om sig. Hon var en mycket beundrad kvinna, vacker, språkbegåvad och musikalisk. Marie Antoinettes far kejsar Franz I (från början hertig Franz av Lothringen) är ättling till henne i rakt nedstigande led.
1985 utkom en roman om hennes liv, Christine, av den danska författarinnan Helle Stangerup.
