Krakatoas utbrott 1883
Från Rilpedia
På den lilla ön Krakatau, omkring 41 km från närmaste punkten av Java, i västra delen av Sundasundet, hade sedan 1680 inte visats någon vulkanisk verksamhet, då en våldsam eruption inträffade 20 maj 1883, som helt och hållet förändrade öns utseende samt åtföljdes av ett bedövande buller och ett fruktansvärt vulkaniskt askregn, som i flera veckor insvepte ön i täta moln.
Även i juni och juli iakttogs stötar, och Javas och Sumatras vulkaner visade ökad verksamhet. Detta var dock endast ett svagt förspel till ett följande utbrott 26-27 augusti. 26 augusti kl. 16 hördes i de närbelägna Anjer och Telok-Betong, men även i det 70 km avlägsna Batavia en våldsam explosion, snabbt följd av flera andra. Explosionen åtföljdes av höga vågor (tsunami), som än drog sig från stranden, än förödande kastade sig över de låga landsträckorna vid Sundasundet. Samtidigt insveptes hela nejden ända till Batavia av ett ogenomträngligt mörker, förorsakat av de ur vulkanen uppkastade massorna aska och pimpsten. Detta mörker varade 40 timmar och avbröts endast av elektriska urladdningar, som syntes ända till Batavia.
Det tilltagande bullret hördes på mycket stort avstånd, ända till Filippinerna, Hongkong och västra Australien. Omkring kl. 6 den 27 augusti skakades Krakatau av en ytterligt stark explosion, som hördes i Indien. Nu följde en ofantlig våg, som bortsopade vid sundets stränder både infödingarnas byar och européernas fastare byggnader. De vulkaniska uppkastningsprodukterna steg denna gång till en så ofantlig höjd, att en yta av flera hundra kvadratmil insveptes i fullt mörker av den uppkastade askpelaren; heta stenar och aska nedföll i massa över västra Java och södra Sumatra. Sin höjdpunkt nådde eruptionerna i den förfärliga urladdning, som inträffade kl. 10 samma dag. Ljudet förnams nu inom en cirkel med 4 500 km i diameter. Den våg, som följde, steg sannolikt högre än den förra: vid Anjer och Merak till mellan 30 och 40 m.
Spillrorna av de sammanstörtade husen och tusental omkomna människorna fördes ut i sundet och blandades med de flytande massorna av aska och pimsten. På aftonen 27 augusti upphörde askregnet i Batavia och därmed även mörkret; lugn inträdde småningom.
Genom utbrottet förändrades kartan över Sundasundet och Krakataus yta minskade från 33,5 kvkm till 15,3 och hela norra delen med dess 822 m höga vulkan Perbuatan sjönk under havet. Endast den södra delen med hälften av den vertikalt likasom ituskurna, 832 m höga Pik Rakata blev Krakatau efter vulkanutbrottet 1883, med Pik Rakatas kvarstående del (bergets inre blottat) kvar. Flera små öar uppstod, bl.a. två (Calmeyer och Steers), som snart åter sjönk under vattenytan. Några andra öar i sundet ökades genom ditspolat slam, men berövades, liksom Krakatau själv, all sin vegetation.
Mängden av den uppkastade askan har beräknats till 18 miljarder kbm. Askregnet, som nådde ända till 60 km i mäktighet, sträckte sig från Singapore i norr till Cocosöarna i söder, från Beng-koelen (Sumatra) i väster till Patuka (Java) i öster, d.v.s. över en areal av 827 000 kvkm. Men ännu längre spred sig den allra finaste askan, som trängde upp i de övre luftlagren och av dessa fördes först över hela ekvatorialgördeln och därifrån mot polerna, framkallande det optiska fenomen, som kallas röda skenet. Även den rörelse i havet, som det vulkaniska utbrottet framkallade, spred sig vida omkring. Två ofantliga vågor utgick åt öster och väster, möttes på andra sidan jordklotet, återkom till utgångspunkten och genomlöpte ytterligare tre dylika varv, innan de hann fullständigt utplånas. Redan 27 augusti hade första vågen hunnit fram till Australien, senare återkom den 28 på eftermiddagen; i Västindien märktes den 27 på aftonen, i New York 30 augusti o.s.v.
Se även
- Vulkanutbrott
- Fuji 1707
- Krakatoa 1883
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).