Kragalka
Från Rilpedia
| ?Kragalka Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning: | Alkfåglar Alcae |
| Familj: | Alkor Alcidae |
| Släkte: | Synthliboramphus |
| Art: | Kragalka S. antiquus |
|
|
|
| §Synthliboramphus antiquus Auktor: (Gmelin, 1789) |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Kragalka (Synthliboramphus antiquus) är en fågel inom familjen alkor.
Innehåll |
Utseende
Kragalkan är liten och könen är lika. Den är svart på huvudet, strupen och nacken, har grå rygg och vingar, och dess undersida, bröst och sidan av halsen är vit. Den har en gul, grov och mycket kort triangelformad näbb och en kort rundad stjärt. Adulta fåglar i sommardräkt har ett vitt parti snett ovanför ögat vilket kan se ut som ett buskigt ögonbryn. Detta parti möts ofta i nacken.
Utbredning
Den häckar främst på ögruppen Aleuterna och andra av Alaskas öar. Kragalkan är en flyttfågel som har sina vintervisten så lång söderut som Kalifornien och enstaka felflugna individer återfinns i USA:s inland under höststormar. En av de mer extrema felflygningarna för denna kortflyttande art stod den kragalka för som återfanns i Lundy i Devon våren 1990. Än mer osannolikt var att samma fågel återvände till Storbritannien året därpå.
Häckning
Kragalkan är en kolonihäckande fågel och den lägger sitt enda eller ibland två ägg direkt på marken bland trädrötter eller i en klippskreva. Dessa små alkor är nattaktiva på häckningsplatsen, förmodligen som ett skydd mot predation, och av samma skäl matas aldrig fågelungarna vid fågelboet utan tas med ut till havs bara några dagar efter att äggen är kläckta. Detta går till så att föräldrarna ropar på sina ungar ute från havet och dunungarna simmar då mot sina föräldrar som simmar längre och längre ut till havs i skydd av nattmörkret.
Beteende och föda
Dess flykt är kraftfull och direkt, och den flyger med snabba vingslag på grund av sina korta vingar. De söker sin föda, precis som de andra arterna inom familjen genom att dyka, och de livnär sig främst på fisk, skaldjur och andra mindre ryggradsdjur.
Källor
- Texten är till största delen översatt från engelska Wikipedias artikel Ancient Murrelet där följande källor anges:
- BirdLife International, 2004, Synthliboramphus antiquus
- "National Geographic" Field Guide to the Birds of North America ISBN 0-7922-6877-6
- Seabirds, an Identification Guide by Peter Harrison, (1983) ISBN 0-7470-1410-8
- Handbook of the Birds of the World Vol 3, Josep del Hoyo editor, ISBN 84-87334-20-2
- "National Audubon Society" The Sibley Guide to Birds, by David Allen Sibley, ISBN 0-679-45122-6
