Kogg
Från Rilpedia
Kogg är en skeppstyp som etablerades av tyska Hansan under medeltiden. Koggarna kan sägas vara en viktig symbol för hela den medeltida kulturen i inte minst Östersjön. Genom de lastdryga koggarna utvecklades sjöhandeln i Skandinavien under 1200-talet. Som ett resultat av detta grundades ett flertal nordiska kuststäder.
Innehåll |
Historia
En kogg var en dåtidens “värsting“ inom skeppsbyggartekniken. Genom Lübecks etablering vid mitten av 1100-talet och sammanslutningen av städerna i norra Tyskland till ett Hansaförbund, övertog Hansan snabbt kommandot när det gällde handeln över havet i norra Europa. För Hansan gällde det att göra skeppen så lastrymliga som möjligt för att stora vinster skulle kunna uppnås. De ursprungliga nordiska skeppen av vikingatyp var visserligen snabba och kunde gå in på grunda stränder, men de var alla, med undantag av de så kallade knarrarna, dåliga lastare. Med koggarna introduceras en helt ny skeppstyp i norra Europa. I koggarna uppträder till exempel för första gången den så kallade kravelltekniken. Skeppen tillverkades också på ett helt annorlunda sätt än vad fallet var för vikingaskeppen. I stället för att klyva bordsplanken sågades dessa. Skeppens längd låg på drygt tjugo meter, de var breda och höga och lastdryga. En enda normalstor kogg kunde ta upp emot 80 ton last. Det behövdes ordentligt med lastutrymme. I bevarade räkenskaper för åren 1398-1400 infördes t.ex. enbart från Malmö till Lübeck 32.600, 27.800 respektive 29.100 stora tunnor med sill. Lübeck var endast en av många städer som Malmö då handlade med. Dessa silltransporter har dessutom skett under en begränsad period under tidig höst. Bilden av koggträngsel på Malmö redd är nog så tydlig!
Det första omnämnandet av en kogg är året 1206 under en tysk undsättningsaktion till Riga. I nordvästra Jylland har det hittills äldsta kända fyndet av en kogg grävts fram. I Bremens hamn gjordes år 1962 ett unikt fynd av en mycket välbevarad kogg. Denna kogg är 23,5 meter lång och 7,5 meter bred. 40 stycken så kallade spant bygger invändigt upp ett konstruktionsskelett till vilket bordplankorna är fästa. Höjden midskepps är 5,3 meter och vid det påbyggda akterkastellet 7,5 meter. Skeppet är genom så kallad årsringsdatering daterat till ca 1380.
Fynd av koggar, dock mindre välbevarade än Bremerkoggen, finns på ett flertal platser i norra Europa: Zuiderzee och Almere i Holland, från Danmark Kolding, i Vejbystrand och den så kallade Lille Kreme-koggen. I Norge finns koggfynd från Sellöerne och i Sverige från Helgeandsholmen, Mollösund, Bossholmen vid Oskarshamn och Skanör.
Definition av en kogg
De mest iögonfallande karaktärsdragen för en kogg är att den endast hade en mast. En kogg hade också en flat botten, vilken gjorde det möjligt för skeppet att vid ebb bli stående utan att välta. Den flata botten var byggd i så kallad kravellteknik (bordplanken ligger stumt mot varandra). De höga sidorna var däremot klinkbyggda (bordplanken överlappar varandra). Ett annat kännetecken för en kogg är att de tvärsgående bjälkarna, så kallade "betabjälkar", skjuter ut genom skrovsidorna.
Rent tekniskt är en listning av alla de konstruktionsmässiga särdrag som kännetecknar en kogg följande:
1. Enmastad råseglare, det vill säga den har endast en mast försedd med råsegel.
2. Flat kölbräda istället för en egentlig köl.
3. Ett mellanstycke (en form av naturvuxet knä) mellan köl och stäv.
4. Växling mellan kravellbyggd botten och klinkbyggd sida, ungefär i det så kallade ”slaget”.
5. Tätning av mossa som hålls på plats av trälister vilka fastspikats i skrovet med fjärilsformade järnbleck.
6. Fastsättning av långa spikar med stora huvuden, vilka hamrats igenom träet, böjts och hamrats tillbaka, så kallade omböjda spikar. Tekniken var snabbare att använda än den tidigare nitningstekniken.
7. Två kraftiga trästockar lagda tillsammans bildar stävarna. De översta bordplanken går förbi den inre trästocken och är fastsatta i den yttre medan de nedre bordplanken endast är fästa i det inre trästocken.
8. Skeppet ska i tvärform vara U-format.
9. Tvärbalkarna går igenom skrovsidorna.
10. Den flata bottnen är uppsvängd i för och akter för att förhindra att skeppet sugs fast på en tidvattensstrand.
Spännande koggforskning
Forskning kring koggen är ett spännande och långtifrån avslutat kapitel i vår nordiska historia. Genom fyndet och dateringen av Bremenkoggen år 1962 hade man fått en tämligen säker bild av koggens detaljutseende … trodde man. En fullskalekopia byggdes och sjöegenskaperna kunde testas. Resultaten visade att hon är mycket sjövärdig men har relativt dåliga segelegenskaper. Man har till exempel vid seglats varit tvungen att avvakta bra väder med rätta vindar.
Genom det spännande koggfyndet som Fotevikens Museum gjorde utanför Skanör år 1992 och de efterföljande marinarkeologiska undersökningarna har nytt ljus kastats över koggproblematiken. Skanörskoggen har jämfört med Bremenkoggen en kraftig indragning av skrovet speciellt i akterpartiet. Detta kunde tyda på att hon varit en bättre seglare. Byggåret ca 1390 ligger mycket när Bremerkoggen datering till året 1380. Vi har alltså numera tack vara Fotevikens Museums undersökningar två koggfynd från ungefär samma tillverkningstid men med delvis annorlunda utseende. Hur seglade då Skanörskoggen? Det kunde man endast få reda på genom att bygga en fullskalekopia av Skanörskoggen.
På förslag av Fotevikens Museum beslöt Malmö stad att rekonstruera både Skanörskoggen och Almerekoggen från Holland. Med Fotevikens Museum som projektledare byggdes under åren 1998-2003 kopior av dessa två skepp i Malmö. Det visade sig redan vid provseglingen av Skanörskoggen att denna har förträffliga sjöegenskaper. Genom denna forskning har därför nu bilden av de medeltida koggskeppen radikalt förändrats. Koggmuseet i Malmö hamn med sina två seglande koggar är i dag det enda i sitt slag i Skandinavien.
Se även
Externa källor
- Wikimedia Commons har media som rör Kogg
