Kobudo

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Vapenarterna från Ryukyu-öarna hittas på Ryukyu kobujutsu

Kobudō (古武道), kobujutsu (古武術) eller koryū budō (古流武道) är benämningar på japansk stridskonst (budo) med härkomst före 1868. I motsats till vad många västerlänningar tror så innehåller kobudo (eller kobujutsu) inte nödvändigtvis några vapen. I Japan ser man ingen skillnad mellan kobujutsu och kobudō. I västvärlden associeras ofta båda dessa begrepp med vapenskolorna på Ryukyu-öarna vid Okinawa. Ett samlingsnamn för dem är Ryukyu kobujutsu. Även om några av de skolorna klassificeras som koryū så innehåller begreppet kobudō betydligt mer. De traditionella skolorna från japanska fastlandet lär mycket sällan ut tekniker med vapen som sai, tonfa och nunchaku, vilket annars är karakteristiskt för Ryukyu-stilarna. En stor del av den japanska jujutsun kategoriseras som kobudō.

"Ko" (古), som förekommer i "koryū", "kobudō" och "kobujutsu", betyder "gammal" eller "antik".

Klassificeringen som koryū är hårt reglerad i Japan. Som överhuvud (sōke) för en koryū måste man kunna bevisa att arvet är autentiskt och dessutom att man har en obruten arvslinje. Detta innebär att skolan måste ha förts vidare genom att föregående soke formellt lämnat över till sin efterträdare, i varje steg. Anledningen till att detta är strikt uppstyrt är att det har varit (och är fortfarande) många som försöker fuska. Kopior på de flesta skolors makimono (skriftrullar som bevisar arvet) finns att köpa på antikvariat runt om i Japan (för en smärre förmögenhet). Politiska konflikter mellan skolor som utger sig för att vara, och även tror sig vara, autentiska förekommer på löpande band.

En instans som handhar denna klassificering är Nihon kobudō kyōkai. Här har man registrerat 81 skolor som är bevarade sedan Edo-perioden. (Den perioden tog slut 1867 då kejsar Meiji avskaffade shogunatet under familjen Tokugawa. Samurajerna förbjöds också att bära svärd.) Ett fåtal av dessa skolor finns representerade i Sverige. Exempel på dessa är:

Japansk kampkonst som inte är kobudō kallas gendai budo och några exempel på sådana arter är aikido, judo, karate, taido, kyudo m fl.


Kobudo här i väst

I kobudon som finns här i väst tränar man med bo & eiku, sai & manji sai, tonfa, nunchaku, tekko, timbe rochin och surujin. I de flesta klubbar som tränar kobudo tränas karate och kobudo parallellt med varandra eftersom de har väldigt mycket gemensamt. Ofta tränar man först ett år karate innan man får börja med kobudo. Man använder i de flesta kobudostilar samma dachi-waza(ställningar), samma fotarbete och förflyttningar(tai-sabaki) och även liknande taktik och träningssätt som i karaten. Först får man lära sig att utföra alla teknikerna för vapnet i en så kallad tsukai-kata(ungefär "användnings-kata") som lär ut hur man ska utföra korrekta tekniker. Därefter får man i regel börja med att träna på en kata parallellt med att man får lära sig lite separata partekniker med en enda attack och ett enda försvar, precis som i karate ippon-kumite. När tränaren bedömer att eleven kan avgöra avståndet mellan sin träningspartner och sig själv så inleds träningen med inövandet av längre tekniksekvenser. Gradering sker med liknande kriterier som i karaten, man bedömer kihonwaza(grundtekniker), ippon-kumite(inövade ipponkumite-tekniker) samt kata.

Personliga verktyg