Samuraj
Från Rilpedia
- För den svenska serietidningen Samurai, se Samurai.
 |
Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. |
Samuraj (japanska 侍, samurai, "en som tjänar") avser vanligen adliga krigare i det feodala Japan (700-1800-talet). De tillhörde det högsta samhällskastet, den feodala krigaradeln buke. Även termen bushi, "krigare", förekommer.
I början av 700-talet var inte samurajerna krigare. Själva ordet "samuraj" betyder "en som tjänar" och åsyftar de vasaller som tilldelades förläningar då de svor lojalitet till kejsaren och tjänade denne. En samuraj tjänade i allmänhet under en länsherre, daimyo. En herrelös samuraj kallades för en ronin.
Samurajernas hade en hederskodex, bushido ("krigarens väg"), som beskrev hur en samuraj skulle leva och dö. Det samurajidealet levde kvar länge. Bushido var viktigt i den japanska armén ända fram till andra världskrigets slut.
Under de stora krigen var antalet döda så stort att samurajklassen blev decimerad. Istället började man träna bönder att strida. Dessa kallades ashigaru ("lätta fötter"). Antalet samurajer i förhållande till vanliga soldater i krig var mycket lågt. Samurajbefattningen blev efter en tid ärftlig.
År 1603 slutade sengoku-jidai - "tiden då landet var i krig" - med att Tokugawa Ieyasu blev den förste Tokugawa-shogunen. Under Tokugawa-perioden (1603-1867) minskade samurajernas militära betydelse och samurajerna ägnade sig allt mer åt byråkratiska sysslor. De blev igen en slags aristokrati, ungefär som i den gamla kinesisk-inspirerade kejsartiden på 700-talet fast nu runt shogunen istället.
1868 avsattes den siste shogunen, Tokugawa Yoshinobu som överlämnade sin makt åt kejsare Meiji. Det blev den s.k. Meijirestaurationen 1868 då man avskaffade samurajernas privilegier. Officiellt dog den siste samurajen 1877.
Den klassiska beväpningen för samurajen är två svärd i skidor, ett långt och ett kort, även kallat daisho. Det långa svärdet, katana var förbjudet för icke-samurajer att bära. Wakizashi, det kortare svärdet, kunde bland annat används för att begå seppuku - ett rituellt självmord - genom att skära upp ens egen buk. De klankrigare som var ursprunget till samurajerna var även skickliga bågskyttar; därför kallades samurajernas krigssätt till en början för hästen och bågens väg.
Andra vapen som samurajen använde var nodachi; ett 'fältsvärd' som var längre och tyngre än katanan och som var nästan omöjligt att använda när man satt till häst. Tanto var samurajens dolk; den kunde vara mycket avgörande vid tvåmansstrider. Ett annat vapen var naginata som kan beskrivas som ett svärd fastsatt i änden på en stång.
Även om samurajer som klass inte längre finns kvar, lever samurajen kvar som en viktig symbol för det historiska Japan och för den klassiska krigarmoralen. De avbildas ofta i filmer, TV-serier, böcker och manga - såväl i Japan som i resten av världen. Rester av deras stridskonst lever kvar i de moderna budoarterna såsom kendo och iaido. Det finns fortfarande samurajer kvar; somliga arbetar till vardags på kontor och samlas i stora grupper på helgerna och återuppför de berömda slagen. De skådespelen kallas "Garan-bushi", och är mycket uppskattade i Japan.
Relaterade artiklar
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Samuraj
