Knowth
Från Rilpedia
Knowth är en 5000 år gammal gånggrift beläget på Irlands östkust nära byn Meath, i närheten av andra forntida monument. Dessa monument byggdes av neolitiska bondsamhällen runt 3200 före Kristus. De tros ha fungerat som både religiösa kultplatser, gravplatser, och som centrum för astronomiska och astrologiska observationer.
Innehåll |
Konstruktion
Monumentet, som är omgärdat av 18 mindre gravhögar, tros ha byggts med Newgrange som förebild, för att sedan agera förebild för det närliggande monumentet Dowth. Den stora huvudhögen består till skillnad från Newgrange av två passager; en västlig passage som sträcker sig 34 meter och inte är helt rak utan böjer sig åt höger efter ¾ av den totala sträckan, och en östlig passage som sträcker sig 40 meter - vilket gör passagen till den längsta i hela Europa. Den östliga passagen blir (olikt den västliga passagen) bredare och bredare ju längre in man kommer, och slutar med en kammare som har en takhöjd på 6-7 meter. Högen består av lera, jord, stenar och grus; vissa av stenarna har förmodligen fraktats upp till 40 km innan de nått slutdestinationen Knowth.
Historia
Vilka som byggde monumentet är ännu oklart, men ny gen-forskning tyder på att Irland beboddes av ett icke-indoeuropeiskt folkslag då monumentet byggdes runt 3000Bc. I gamla irländska myter kallas detta folk för Tuatha Dé Danaan – gudinnan Danu's folk. Enligt en gammal myt är den en ädel kvinna vid namn Bua som ligger begravd under kullen, huruvida det är sanning eller ej kan dock inte fastslås. Däremot vet vi att Knowth och området kring Knowth har varit bebott sedan ca 6000 år tillbaka. Arkeologiprofessorn George Eogan har efter diverse undersökningar av monumentet kunnat slå fast att människor har varit aktiva där i 10 åtskilda perioder allt sedan monumentet först uppfördes ca 3000 f.Kr. Först bodde, uppenbarligen, monumentbyggarna själva på platsen, senare kom den i Klockbägarkulturens ägo (2800 – 1900 BC), efter det har både kelter och norrmän haft med platsen att göra. Under järnåldern fungerade platsen som fort; via de djupa diken man såg till att gräva runt monumentet. Därefter fortsatte platsens signifikans i samband med dess funktion som huvudstad i kungariket Brega. Men på 1200-talet efter Kristus överlämnade människorna platsen till naturen.
Astronomiska kunskaper
De två passagernas öppningar; som blickar i östlig respektive västlig riktning, troddes länge ha fungerat som mätare av olika årstiders solstånd, men den teorin har visat sig vara felaktig. Nu tror man istället att passagerna och deras öppningar byggts för att underlätta mätning av månens vandring, och eventuella förmörkelser av densamma. Den astronomiska betydelsen hos Knowth tros även finnas representerad i form av de målningar, figurer och skisser som återfinns på monumentets stenbumlingar. Genom att studera mönstren, hur långt in solens strålar når vid olika tidpunkter på året, hur skuggor faller vid midvinter/midsommar etc., har forskare kunnat slå fast att de som byggde monumentet var väl medvetna om både månens och solens rörelser; och att det är högst sannolikt att utformningen av Knowth och dess olika passager har många kopplingar till fastställandet av himlakropparnas rörelser och mätningen av årstidernas intervall. Särskilt stort intresse har riktats till den så kallade månkalendern; en dekorerad sten som tros vara en förteckning över månens rörelser.
Konst
I konstnärligt avseende brukar Knowth i regel rankas högre än Newgrange, då dess väggmålningar/mönster - utbredda över 216 stenar - utgör ¼ av hela Europas totala megalitiska konst. Cirklar, stjärnor, sicksackmönster och spiraler hör till de vanligaste mönstren på stenarna. Förmodligen har mönstren haft ett starkt symboliskt och dekorativt värde, och möjligen har de även fungerat som förteckningar över olika astronomiska mätningsresultat.
Upptäckt, utgrävningar, och forskning
Platsen började utforskas ordentligt av arkeologen George Eogan och hans team år 1962; vilket betyder att man hållit på i drygt 40 år. Under dessa år har man blivit flera udda fynd rikare; bland annat har man funnit en stor (1 meter i diameter), fint utsmyckad stenbassäng i den östra passagen, där man även fann ett karvat ansikte av flinta. Till den östra passagens fynd hör en stenfallos. 1996 blev Knowth tillsammans med Dowth och Newgrange uppsatta på UNESCO:s Världsarvslista.
