Byte (enhet)
Från Rilpedia
| Multipler av byte | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| SI-prefix | Binära prefix | ||||
| Namn | Symbol | Faktor | Namn | Symbol | Faktor |
| kilobyte | kB | 103 | kibibyte | KiB | 210 |
| megabyte | MB | 106 | mebibyte | MiB | 220 |
| gigabyte | GB | 109 | gibibyte | GiB | 230 |
| terabyte | TB | 1012 | tebibyte | TiB | 240 |
| petabyte | PB | 1015 | pebibyte | PiB | 250 |
| exabyte | EB | 1018 | exbibyte | EiB | 260 |
| zettabyte | ZB | 1021 | zebibyte | ZiB | 270 |
| yottabyte | YB | 1024 | yobibyte | YiB | 280 |
| nonabyte | NB (?) | 1027 | nonibyte | NiB (?) | 290 |
| doggabyte | DB (?) | 1030 | doggibyte | DiB (?) | 2100 |
Byte (svenskt uttal [bajt]) är den minsta adresserbara enheten på en dator.[källa behövs] I moderna sammanhang är en byte nästan uteslutande synonymt med en sekvens bestående av 8 bitar; dataterm för informationsmängd och måttenhet för informationsstorlek. Pluralformen är i allmänhet densamma.
Möjliga källor till missförstånd:
- Byte förkortas ofta B, men det kan leda till förväxling med b för bit som är en annan enhet för informationsmängd. Inga standardiserade förkortningar finns, och Svenska datatermgruppen rekommenderar att hela ordet byte och bit skrivs ut.
- Prefixen kilo, mega, giga och tera har ibland inte den av SI standardiserade betydelsen när de används med bit och framför allt med byte. Detta förklaras i SI-prefix.
Innehåll |
Användning och uppbyggnad
Bitsekvensen kan tolkas som 8 positioner, där var och en kan ha värdet 1 eller 0. Detta ger 28 = 256 kombinationer. En byte kan därmed anta något av värdena 0...255.
Åttabitarsbyten benämns ofta oktett i industriella standarder, såväl som i nätverksfackspråk, eftersom en byte kan ha annan bitlängd. Oktett är också den vanligaste benämningen för åttabitarskvantiteter i de flesta icke-engelska språken.
En halv byte, det vill säga fyra bitar, brukar ibland benämnas "nibble", även stavat "nybble". Mer formellt bildar de fyra bitarna en hexadecimal siffra. Den standardiserade benämningen är dock deloktett.
Måttenheten byte förkortas ofta med versalen B. För minneskapaciteter hos hårddiskar och minnen används ofta byte som enhet (se KiB). När det gäller nätverk används istället bitar för att ange överföringshastigheter (bit/s) och i databuss-sammanhang används ofta Hertz (uttryckt i Megahertz, MHz; 1 MHz = 1 000 000 Hz).
Enheten byte kan kombineras med alla SI-prefix från k (kilo) och uppåt.
Speciella prefix
Adresser i datorer beskrivs med ett visst antal bitar. Exempelvis räcker 16 bit för att adressera 65536 byte. För att göra det enkelt att beskriva stora mängder bytes har IEC bestämt att 1 KiB = 1024 byte. Ki är här ett prefix som betyder 1024 (= 210). Detta gör att man kan förenkla 65536 byte till 64 KiB (65536 = 1024 * 64). Analogt är 1 MiB = 1024 KiB = 1048576 B och 1 GiB = 1024 MiB. Före standardiseringen lät man K beteckna 1024 i datorsammanhang, men eftersom k är en vedertagen benämning för 1000, rekommenderar IEC användandet av Ki. Därmed får man konsekventa beteckningar KiB, MiB, GiB och en klarare skillnad mellan prefixen.
Språkligt bruk
Några fastställda beteckningar för byte och bit finns däremot ännu inte, men B används allmänt som förkortning av byte och b för bit. Eftersom sammanblandning av de två är rätt vanligt rekommenderar Svenska datatermgruppen att både bit och byte alltid skrivs ut. Dvs. kbyte och kbit för tusental byte respektive tusental bit.
Historik
Termen "byte" introducerades 1956 av Werner Buchholz under tillverkningsfasen av IBMs Stretch-dator. I början bestod en byte av sex bitar vilket var den standardiserade storleken för den tidens I/O-enheter. Benämningen var ursprungligen "bite" men detta förändrades för att inte kunna förväxlas med "bit".
