Från Rilpedia

Kerstin Thorborg född 19 maj 1896 i Venjan, Kopparbergs län, död 12 april 1970, svensk operasångare (alt / mezzosopran), hovsångerska från 1944. Dotter till redaktören Viktor Thorborg och Hildur Bohman. Gift 1928 med teaterchefen Gustaf Bergman (1880–1952).

Thorborg debuterade 1923 och var verksam vid Stockholmsoperan 1925 till 1930. Därefter var hon engagerad i Prag, Nürnberg och Berlin fram till 1938. Hon var en del av den fasta ensemblen vid Metropolitan i New York 1938 till 1950. I USA kallades hon populärt för "altarnas Caruso". Hon sågs som en av sin tids främsta Wagner-sångerskor och gjorde roller som Venus i Tannhäuser, Fricka och Kundry, men sjöng även med förkärlek Verdi och den särskilda älsklingsrollen Orfeus i Christoph Willibald Glucks Orfeus och Eurydike.

Inspelningar

Kerstin Thorborgs röst finns bevarad i ett antal inspelningar, framför allt liveupptagningar av Wagner-operor såsom Lohengrin, Siegfried och Ragnarök. Dessutom finns en liveupptagning från en märklig konsert i Amsterdam 1939, där en kvinna ur publiken stör framförandet av den judiske tonsättaren Gustav Mahlers Das Lied von der Erde genom att stega fram mot den tyske dirigenten Carl Schuricht och med holländsk accent klart och tydligt uttala orden: "Deutschland über alles, Herr Schuricht". Thorborg, som just skall inleda den andra delen av den mycket stämningsmättade, avslutande sången Der Abschied, låter sig dock inte bringas ur fattningen av detta intermezzo.

Utmärkelser/uppdrag

• 1939 – Litteris et Artibus
• 1944 – hovsångerska