Från Rilpedia

Den antika staden Karthago (feniciska Kart Hadasht, latin Carthago, engelska Carthage) är en arkeologisk plats i Tunisien utanför huvudstaden Tunis. Moderna Karthago är en förort till Tunis. Platsen upptogs på UNESCO:s världsarvslista.

Karthago är också huvudstaden i det feniciska handelsriket med samma namn med andra stora städer som Hadrumetum, Kerkuan, Leptis Magna och Utica.

Historia

Karthago grundades ursprungligen omkring år 814 f.Kr. i Nordafrika av fenicier från Tyrus. Kring grundläggningen har åtskilliga myter spunnits, vilka överlevt i grekisk och latinsk litteratur. Traditionen håller för att staden grundades av drottning Dido som flytt Tyrus sedan hennes makthungrige broder Pygmalion mördat hennes make. Medförande stadsguden Melqart slog hon först läger i Byrsa. Staten blev en stormakt till sjöss och blev en framstående handelsstat, som kom att konkurrera med Romerska republiken.

Det karthagiska handelsväldet sträckte sig från Gibraltar sund i väster, längs Afrikas Medelhavskust ända till nuvarande Libyen i öster. Även nuvarande Spaniens sydkust, Mallorca och delar av Sicilien låg under Karthago. Konflikterna som uppstod med den romerska republiken kom att resultera i de tre puniska krigen (puner är den romerska benämningen för fenicier). Den mest kände av de kartagiska ledarna var Hannibal som blev Roms huvudfiende i det Andra puniska kriget.

Den romerske politikern Cato d.ä., brukade avsluta många av sina anföranden i senaten med "för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras" (latin: "Ceterum censeo Carthaginem esse delendam"). Till slut kom detta att bli något av en introduktion till det Tredje puniska kriget 149-146 f.Kr.. Staden förstördes fullständigt och enligt legenden spreds salt ut på de omkringliggande åkrarna för att göra området obeboeligt. Detta är dock omstritt, då salt var en mycket dyrbar vara på den tiden och området i sig var mycket omfattande.

År 44 f.Kr. återuppbyggdes Karthago som romersk koloni av Caesar och blev huvudstad i provinsen Africa terra. Med tiden blev det västra medelhavsregionens största stad efter Rom. Kulturlivet var rikt och staden var tillfälligt högkvarter för romerska kejsare (som Gordianus I). Märkligt nog syns vissa traditioner ha levt kvar från det feniciska Karthago, som titulaturen på lokala styresmän. Under folkvandringtiden intogs Nordafrika av den germanska vandalstammen, som gjorde Kartago till sin huvudstad. Från Karthago gick ett krigståg - Fjärde puniska kriget, där Rom intogs och plundrades. Under Justinianus krossades vandalriket, och Kartago blev åter en romersk besittning. Staden förstördes åter år 698 då araberna tog Nordafrika från bysantinarna.

Byggnader

Mycket av arkitekturen i Karthago är förstörd och idag finns endast få feniciska eller romerska monument bevarade. Bland de framstående byggnaderna kan nämnas

• Antoninus badhus byggd ca år 145-165, anses som det största i Nordafrika
• Hamnen (kothoa) omger en ca 100 m bred kanal och är delad på dels en hamn för krigsfartyg innerst och dels en hamn för handelsfartyg ytterst, återuppbyggd av romarna i samma form
• Amfiteatern, liten sidoteater, i stort helt förstörd i motsats till stora teatern
• Gravplatsen Tophet är en grottlikanden religiös helgedom tillägnad guden Baal-Hammon med en rad gravplatser
• Tornet på Byrsa Hill, den centralt belägna kullen i staden
• Eldkulelagret, stenkulor som doppades i brännbart ämne och slungades mot fientliga fartyg
• Teatern är helt restaurerad, svårt att urskilja originaldelar, används idag till uppträdanden
• Bokvarteret på Byrsa Hill, välbevarade ruiner från bostadshus
• Kolumnbyggnaden, ruiner efter byggnad med okänd ursprung, möjligen Gargilius badhus

Externa länkar

• UNESCO världsarv Karthago
• Tunisiska turistbyrån om Karthago
• om Karthago
• Wikimedia Commons har media som rör Karthago
  Bilder & media

Puniska krigen
Första - Andra - Tredje