Från Rilpedia

Karl (Kalle) Fredrik Wilkama, till 1919 Wilkman, född 27 mars 1876 i Helsingfors, Finland, död 15 juli 1947 i Helsingfors, son till en byggmästare.

Han genomgick kadettskolan i Fredrikshamn och utnämndes till kornett vid det ryska gardets dragonregemente 1899. Innan han fortsatte sin militära bana i Ryssland studerade han juridik vid Helsingfors universitet. Sedan fortsatte han vid S:t Petersburgs militärakademi 1904-07 och befordrades till överste 1914. Under första världskriget avancerade han till brigadkommendör i de ryska trupperna och slutligen stabschef för generallöjtnant Mannerheims kavalleriarmékår i Polen. Wilkman deltog med utmärkelse i striderna i Ostpreussen 1914-15, Galizien 1915-16 och i Rumänien och Bukovina 1916-17. Efter ryska februarirevolutionen 1917 åtevände han till Finland, och anslöt sig till den vita sidan i finska inbördeskriget, och kom att bli den firade hjälten från slaget om Länkipohja och kallades för den vita arméns "rörliga mur". Efter erövringen av Tammerfors befordrades han till generalmajor 1918. Efter Mannerheims avgång som överbefälhavare blev Wilkama chef för armén och 1919-26 befälhavare för krigsmakten. Under vinterkriget 1939-40 och fortsättningskriget 1940-44 hade han specialuppdrag för den finska försvarsmaktens överbefälhavare.

Han beskrivs som mycket religiös.