Kalkylränta
Från Rilpedia
Kalkylränta, eller diskonteringsränta, är den räntesats som uttrycker avkastningskrav på investerat kapital. Kalkylräntan används exempelvis vid investeringskalkylering och företagsvärdering för att kunna jämföra värdet på betalningar som är skilda i tid.
Innehåll |
Översikt
Kalkylräntan är en helt grundläggande förutsättning för att kunna göra investeringskalkyler som sträcker sig över en längre period, inklusive värderingar av olika objekt. Den ska avspegla avkastningskravet, både med hänsyn till faktiska kapitalkostnader och de risker som finns vid investeringar.
I princip bestäms kalkylräntan utifrån tre kriterier:
- Faktiska kostnader för kapital; låneräntor och avkastningskrav på eget kapital.
- Avkastningen på alternativa investeringar.
- Risker med investeringen.
Det finns ett antal modeller för att avgöra vilken kalkylränta som ska användas. Företag använder ofta inlåningsränta eller Weighted average cost of capital vid industriella placeringar[1]. Vid finansiella investeringar, och för att beräkna kostnader för eget kapital, kan bland annat Capital asset pricing model användas. Kommuner och myndigheter använder olika kalkylräntor, exempelvis använder Vägverket och Banverket sedan 1994 en fast kalkylränta på 4%[2].
Beroende på kalkylens andra antaganden om inflation och prisökningar måste dessutom beslut tas om real eller nominell ränta ska användas.
Referenser
Fotnoter
- ↑ Persson, Karin; Gustaf Posse, Maria Rosner: Investeringsbedömning - En studie om investeringsbedömningen i ett antal svenska tillverkande företag, Karlstads Universitet, Karlstad 2007 (PDF) (svenska). Hämtat 14 juni 2008.
- ↑ Vägverkets samhällsekonomiska kalkylvärden (Vägverket 2006:127). Kan laddas ned som PDF-fil från Vägverkets hemsida. Läst 16 juni 2008.
