Från Rilpedia

Kaarle Leopold Krohn, född 10 maj 1863 i Helsingfors, död 19 juli 1933 i Sammatti, var en finländsk folklivsforskare och professor i finsk och komparativ folkloristik vid Helsingfors universitet 1898-1928. Son till Julius Krohn.

Mellan åren 1881 och 1885 gjorde han insamlingsresor i Finland och till Viena, Aunus och Värmland. Först var hans forskning inriktad på sagor, varunder han tillämpade sin faders Julius Krohns historisk-geografiska metod. Hans doktorsavhandling Tutkimuksia suomalaisen kansansatujen alalta I (1887), och främst dess tyska översättning gav honom internationell berömmelse. Han utgav sin fars oavslutade forskningsrön Suomen suvun pakanallinen jumalanpalvelus (1894) och Kantelettaren tuktimuksia (2 bd, 1900-01). Mestadels av Kaarle Krohns produktion handlar om finsk forndiktning; hans huvudverk är Kalevalan runojen historia (1903-10), Suomalaiset syntyloitsut (1917), Kalevalankysymyksiä, I-III (1918) och Kalevalastudien, I-IV (1924-28).

Enligt ett av hans senare synsätt har en del av folkdiktningen i Kalevala (kertomarunot) uppstått under vikingatiden, och det rör sig om historiska personer och händelser, vilka skildras i hjältediktningen. Hans viktigaste verk om fornreligion är Suomalaisten runojen uskonto (1915), Skandinavisk mytologi (1922) och Zur finnischen Mythologie (1932). Tillsammans med E.N. Setälä grundade han 1901 tidskriften Finnisch-ugrische Forschungen och Folklore Fellows (1907), ett internationellt förbund för folkdiktning och var verksam som föreståndare för Finska litteratursällskapet 1917-33.