Könskriget
Från Rilpedia
Könskriget är ett två timmar långt tv-reportage av journalisten Evin Rubar som producerades av Nordisk Film och sändes i maj 2005 i två avsnitt (15 respektive 22 maj) i programmet Dokument inifrån på Sveriges Television. Reportaget handlar om radikalfeminism och dess inflytande i svensk politik. Det blev mycket uppmärksammat och åstadkom stora svallvågor i media och debatt. Del två tilldelades journalistpriset Guldspaden och Evin Rubar utnämndes för reportaget till "Årets förnyare" vid utdelningen av Kristallen 2005.
Dagens Nyheter påstod i en artikel att programmet var en "bluff" och gav en sakligt felaktig bild av händelserna på det läger som anordnades sommaren år 2003 av föreningen Bellas vänner eftersom SVT byggt sin skildring uteslutande på en källa som i samband med arbetet med programmet varit inlagd för akuta psykiska problem. DN hävdade vidare att SVT medvetet undvikit att låta övriga parter ge sin version av händelseförloppet[1]. Med Evin Rubar som ombud, anmälde den utpekade källan DNs artikel till Pressombudsmannen, där den klandrades såsom varande integritetskränkande och brista allvarligt i saklighet [2].
Del ett av "Könskriget" fälldes i Granskningsnämnden för partiskhet eftersom två personers version av händelseförloppet på Bellas vänner-lägret varken efterfrågats i tid eller presenterats i programmet. Rubar och programmets redaktör, Johan Brånstad, har anmält Granskningsnämnden till Justitieombudsmannen, eftersom de anser att jävsituation föreligger då en av ledmöterna, Lena Adelsohn Liljeroth, i Granskningsnämnden haft ett förflutet inom ROKS. Deras anmälan har dock ej resulterat i någon åtgärd från JO.[källa behövs]
Innehåll |
Reportagen
I Könskriget granskades främst följande organisationer och personer:
- Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks)
- den sedermera upplösta organisationen Bellas vänner
- fd jämställdhetsminister/vice statsminister Margareta Winberg
- professor Eva Lundgren.
I den första delen berättas om hur kvinnan Caroline skall medverka i ett läger arrangerat av föreningen Bellas vänner, kopplad till Roks. Enligt reportaget urartade lägret snart till en flykt genom Sverige och Norge där Caroline upplevde sig som kidnappad. I reportaget framställs det även som om de som ledde lägret inte vågade kontakta polis, ett påstående som Granskningsnämnden senare konstaterade vara felaktigt.
Roks kritiserades också för att alltför lättvindigt ta till sig teorier om satanistiska nätverk genom att hänvisa till våldsforskaren Eva Lundgren vars forskning har utövat ett stort inflytande på organisationen. Dessutom framkom att organisationen arbetar aktivt för att könsmaktsordningen skall vara den förhärskande feministiska teorin i Sverige, och att man därför motsatt sig behandling av våldsamma män. Detta, eftersom man hävdar att resurser och uppmärksamhet som borde ägnas offren då används till förövarna och framför allt för att detta kan riskera att de misshandlande männen beskrivs som sjuka och avvikande och på så vis hota könsmaktsordningsperspektivet; att män slår kvinnor för att behålla makten över dem och bara använder den mängd våld som behövs för detta och i många fall klarar av att dominera utan att gå så långt som till att misshandla.
Roks ordförande Ireen von Wachenfeldt intervjuades i programmet och gjorde där flera kontroversiella uttalanden, bland annat att "män är djur"[3], refererat från Valerie Solanas feministiska skrift SCUM manifest. I ett pressmeddelande efter programmet skrev von Wachenfeldt att hon inte ansåg män vara djur och att uttalandet var ryckt ur sitt sammanhang. Wachenfeldt återgav i detta pressmeddelande hennes version av intervjun, som dock har visat sig felaktig:
"Evin Rubar (ER): – Det står i er tidning att män är djur. Tycker ROKS det? Ireen von Wachenfeldt (IW): – Nej, det tycker vi inte. Men om man varit utsatt för upprepade övergrepp från män har jag förståelse för att man kan känna så.
Dessa svar valde ER att inte ha med i programmet."
Karin Thurfjell har dock för SVDs räkning gjort en utskrift av den oklippta intervjun och där kan man t.ex. läsa just det stycke som Ireen skriver om i sitt pressmedelande:
Evin Rubar: Det här är eran tidning.
Ireen von Wachenfeldt: Mmm.
E.R: Här står det att kalla en man ett djur är att smickra honom.
I.W: Säger? vad..vad tänker du på nu?
E.R: Ja, det här är väl Roks tidning?
I.W: Ja, det är Roks tidning..
E.R: Det står här i er tidning "att kalla en man ett djur är att smickra honom. Han är en maskin, en vandrande dildo, en emotionell parasit." Varför skriver ni så här i eran tidning?
I.W: Ja, men är inte det utifrån mäns tankar?
E.R: Men det här är ju vad ni skriver om män.
I.W: Ja.
E.R: Är det så här ni ser på män?
I.W: Ja.
E.R: Så du står för att säga att ”att kalla en man ett djur är att smickra honom”?
I.W: Fast nu har du tagit ut härifrån, det är Lina som har skrivit här, utifrån en bok, eller hur?
E.R: Mmm.
I.W: Det här är våran feministiska tidning, men det här är ju ett reportage, och jag tror till och med att hon har skrivit utifrån en bok, hon har skrivit utifrån SCUM Manifesto här.
E.R: Vad är SCUM Manifesto?
I.W: Ja men…det är en bok.
E.R: Ja, Society for cutting up men.
I.W: Ja just det.
E.R: Varför hyllar ni den i eran tidning?
I.W: Vi lyfter allt som kommer med feministiskt, det här är en feministisk bra tidning, jag tror den enda som finns i Sverige.
E.R: Så du tycker att det är okej att hylla en bok där det står att kalla en man ett djur är att smickra honom?
I.W: Ja, fast det är ju ett reportage, det är ju utifrån vad hon skriver här.
E.R: Men den här boken…
I.W: Så då menar du så här att bara för att den är med i våran tidning, då står hela vår rörelse för just det uttalandet. Det är ju en skildring utifrån boken.
E.R: Ja men det uttalandet hyllas ju här i eran tidning.
I.W: Ja, och så här upplever vi, om vi tittar på hela sambandet som finns i vårat samhälle idag, med all sexistisk reklam, så går det ju igen, och då är det precis så som hon skriver där. Så framställs män, och det är det här som hela tiden fortsätter historiskt om män, och män ska ha den bilden, alltså det är ju vad män får med sig. Det är precis det här som vi menar med utbildning. Det här kan ju få den yttersta konsekvensen att män känner att de har fullständig makt och kontroll.
E.R: Du tycker att det är okej att ni hyllar en bok som säger att manlighet är en bristsjukdom och att mannen är en biologisk olycka?
I.W: Fast jag vill inte kommentera det, eftersom det här är en insändare i tidningen och jag vill inte gå ut och kommentera och prata för hela rörelsen att den står under, förstår du .
E.R: Ja, men i eran tidning.
I.W: Ja.
E.R: Så hyllar ni det här manifestet?
I.W: Ja, så har de lyft upp det.
E.R: Att det är...att män är djur och maskiner och vandrande dildos, står du för det?
I.W: Ja, det står jag för.
E.R: Män är djur.
I.W: Män är djur...tycker inte du? Tycker inte du det?"
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_425393.svd
Efterverkningar
Reportagen fick ett stort avtryck i den svenska massmediala debatten och fick flera konsekvenser. Bland annat beslutade Uppsala universitet om att inleda en granskning av Eva Lundgrens forskning, Lungren friades dock senare [4]. Ireen von Wachenfeldt meddelade den 6 juli 2005 sin avgång som ordförande för ROKS[5]. Sedan reportagen har en tredjedel av ROKS medlemsjourer lämnat organisationen.
Reportagen fick ett rekordstort antal anmälningar till Granskningsnämnden (174 stycken totalt). De första anmälningarna av programmet ledde inte till någon fällning men väl kritik för brist på saklighet[6]. Efter ännu en anmälan från två av de andra kvinnor som varit med om de händelser som skildras i del ett av programmet, fälldes denna del av Granskningsnämnden för partiskhet[7], eftersom de övriga kvinnornas version av händelseförloppet varken efterfrågats i tid eller presenterats i programmet. Detta beslut ledde till att programmakarna anmälde Granskningsnämnden till Justitieombudsmannen för jäv, eftersom en av ledamöterna i nämnden, Lena Adelsohn Liljeroth, själv varit aktiv i en kvinnojour knuten till Roks[8].Deras anmälan har dock ej resulterat i någon åtgärd från JO.
Reportaget bidrog även till att Evin Rubar belönades med tv-priset Kristallen och SVT:s jämställdhetspris.
Referenser
- ↑ Kärnborg, Ulrika (2005-05-27). ”SVT-bluff om kidnappning”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/svt-bluff-om-kidnappning-1.404108.
- ↑ Pressens Opinionsnämnd (2006-09-20). "Exp nr 63/2006".
- ↑ ”Mer material från Roksintervjun”. Svenska Dagbladet. 2005-05-27. http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_9821877.asp. Se även originalvideo (svt)
- ↑ Uppsala universitet (2005-06-07). "Granskning av forskning kring mäns våld mot kvinnor inleds". Pressmeddelande.
- ↑ ”Ireen von Wachenfeldt lämnar Roks”. Sveriges Radio P1 – Ekot. 2005-07-06. http://www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2005-07-06&Artikel=652996.
- ↑ Granskningsnämnden för radio och TV (2005-11-02). "Beslut, SB 820/05"
PDF. - ↑ Granskningsnämnden för radio och TV (2006-03-22). "Beslut, SB 220/06" PDF.
- ↑ Rubar, Evin & Brånstad, Johan (2006-03-23). ”Jävig ledamot när "Könskriget" fälldes”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=531084&previousRenderType=2.
Externa länkar
- Könskriget del 1
- Könskriget del 2
- "Alla journalister lät sig luras av Könskriget", debattartikel på journalisten.se
- Evin Rubar försvarar sig i DN
