Från Rilpedia

Kåldolmar och Kalsipper, barnskiva inspelad 1976 av den politiska kombinerade teater- och musikgruppen Nationalteatern. Skivan har sitt ursprung i barnteaterpjäserna Akta er för Lumor, Jubel i Holken, Sagan om Ormen, Gråtletarna och Kåldomar och kalsipper (pjäsen med samma namn följer inte skivans handling) och utgör i princip ett potpurri av historier och melodier från de fem pjäserna, sammanvävna på ett sätt som kanske inte är direkt logiskt. Gubben i korgen, temamusiken som väver samman de olika avsnitten, samt näsflöjtsfolkets "sfäriska musik" är däremot helt nyskrivna element för skivan. Skivan var mycket populär på daghem i Sverige under senare delen av 1970-talet.

Historia

Pjäsen börjar på en plats "strax norr om Viskafors" med att en flicka med namnet Yllet upptäcker en korg med en hundraårig, men ändå nyfödd gubbe som ställts ut i skogen för att bli uppäten av vargen. Yllets vänner har blivit tillfångatagna av två elaka kungar från Västerlandet som exploaterar dem som arbetskraft i en gruva. Kungarna har ett förskräckligt vapen som kallas Lumor och ser ut som en vanlig lampa, men som används för att förstena människor och sedan kasta dem i gruvan.

Yllet och gubben träffar en tjänare som arbetar på kungarnas slott, och dessutom ett blå-rödrandigt spöke, som senare visar sig vara ingen mindre än det kommunistiska spöket som omtalas i början av Karl Marx och Friedrich Engels Kommunistiska manifestet.

Spöket skrämmer tillfälligt bort kungarna genom att förvandla sig till en uppsättning galna gurkor. Yllets vänner kommer upp ur gruvan tillsammans med en del figurer som de två clownerna Folke och Agamemnon. Agamemnon har flytt från militärjuntans Grekland och sedan slagit sig samman med Folke. Men kungarna återkommer snart och hotar att skicka ned allesammans i gruvan igen, och allesammans får då fly till Göteborgs hamn, där de träffar Sjörövar-Jenny, som tar dem med ut till havs. Sjörövar-Jenny är en mamma som flytt hemifrån efter att hon tröttnat på att ta hand om barn hela dagarna.

Hela ensemblen flyr till havs där de träffar en val som beklagar sig över den pågående valjakten. Därefter går man i land i Vietnam där man träffar Ho Chi Minh, som med sina vänner i FNL spelar upp en "pjäs i pjäsen" som i allegorisk form handlar om hur folket i Vietnam exploaterades av imperialister från väst. "Pjäsen i pjäsen" avslutas med orden "Vi hade fått jord och frihet genom att göra motstånd. Detta lär kommunismen."

Efter detta talar spöket till församlingen och förklarar att de måste återvända hem och göra upp med kungarna från Västerlandet på samma vis som Vietnams folk gjort motstånd mot förtrycket. Gubben stiger upp ur sin korg där han legat under hela förställningen. Pjäsen avslutas sedan med sången I Hamn och orden "Nu styr vi mot hemmet med trasiga segel, med last utav lärdom från Marx och från Hegel". Om de lyckas göra upp med kungarna avslöjas inte.

Tolkningar

Förutom de mer uppenbara politiska budskapen kan de olika underligheterna i pjäsen vara en ren slump, men möjliga tolkningar är till exempel:

• Att Gubben representerar den svenska arbetarrörelsen som är gammal och såsig, och Yllet som representerar den unga vänstern får bära fram gubben.
• Lumor kan tolkas som televisionen, som förstenar arbetarklassen och gör den mindre upprorsbenägen. (Olika teorier om att arbetarklassen var "sovande" och att det borgerliga samhället kontrollerade den var mycket populära då pjäserna kom till.)
• Sjörövar-Jenny (troligen en parafras av Bertolt Brechts "die Seeräuber-Jenny" ur Tolvskillingsoperan) har sannolikt en koppling till Grupp 8 och deras politiska agenda om rätt till dagisplats för alla och heltidsarbete för kvinnor.

Låtarna på albumet

Sida A:

1. Intro (1:56)
2. Ylle (4:17)
3. Kungssång (4:26)
4. Alla är rädda för spöken (5:35)
5. Tjänare (7:36)

Sida B:

1. Vi cyklar runt i världen (4:01)
2. Bla Bla Bla (2:14)
3. Agamemnons stora ballad om flykten från sitt hemland (7:52)

Sida C:

1. Till havs (4:41)
2. Jenny, havets skräck (2:23)
3. Oääääää (2:45)
4. Mamma rock (3:47)
5. Viiiiin (3:35)

Sida D:

1. Valens sista vals (12:08)
2. I hamn (2:06)