Julius Oppert
Från Rilpedia
Julius Oppert (tyskt uttal å'ppert, franskt åppär) var en fransk orientalist och en av kilskriftsforskningens främsta grundläggare. Han föddes 1825 i Hamburg av tysk-judiska föräldrar och dog 21 augusti 1905 i Paris. Han var bror till Gustav Salomon Oppert.
Oppert studerade först juridik i Heidelberg, sedan orientaliska språk i Bonn, Berlin och Paris samt erhöll plats som lärare i tyska vid lyceum i Laval, sedan i Reims. Han var redan berömd genom arbeten med de persiska kilskrifterna när han 1852 skickades av Institut de France som ledare för en stor vetenskaplig expedition till Mesopotamien, som varade i tre år. Han utnämndes 1857 till professor i sanskrit vid kejserliga biblioteket i Paris. För sin assyriska grammatik erhöll han 1863 Franska institutets stora pris (20 000 francs) och utnämndes 1874 till professor i assyriologi vid Collège de France.
Bibliografi i urval
- Expedition scientifique ... en Mésopotamie (2 bd. 1857–1864)
- Histoire des empires de Chaldée et d'Assyrie d'aprés les monuments (1866)
- Grammaire sanscrite (1859; 2:a uppl. 1864)
- Elements de la grammaire assyrienne (1860; 2:a uppl. 1868)
- La chronologie biblique (1870)
- "Inscriptions of the Persian monarchs" (i Records of the Past, IX, 1877)
- Le peuple et la langue des médes (1879)
- Les fastes de Sargon (i förening med Menant) (1863)
- Documents juridiques de l'Assyrie et de la Chaldée (1877).
Sedan 1884 redigerade han med Ledrain Revue d'assyriologie.
Källa
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).