Från Rilpedia

Julia Tymosjenko (ukrainska Юлія Тимошенко), född 27 november 1960 i Dnipropetrovsk, Ukrainska SSR, Sovjetunionen^[1], är en ukrainsk politiker och premiärminister i Ukraina sedan 18 december 2007. Hon var även premiärminister mellan 24 januari och 8 september 2005.

Tymosjenko gifte sig 1979 med Olexander Tymosjenko, före detta tjänsteman inom det sovjetiska kommunistpartiet. Hon har en vuxen dotter, Jevgenija.

Innehåll 1 Biografi 2 Referenser 2.1 Noter 3 Externa länkar

Biografi

Julia Tymosjenko föddes i staden Dnipropetrovsk i centrala Ukraina, sydost om huvudstaden Kiev. År 1984 tog hon ekonomiexamen från universitetet i Dnipropetrovsk, och gick därefter vidare till en doktorsavhandling i ekonomi. Efter arbete som ekonom vid en fabrik i Dnipropetrovsk kom hon via videobranschen till gasindustrin.^[2]

Tillsammans med sin make engagerade Tymosjenko sig i mitten av 1990-talet i energibranschen med ett företag som försåg jordbrukare med bensin. Därefter blev hon chef för Unified Energy Systems of Ukraine (ukrainska: Єдині енергетичні системи України), som sålde rysk gas till 2 000 ukrainska företag.^[3]

Tymosjenko gav sig in i rikspolitiken 1997 och kom snabbt in i parlamentet, Verchovna Rada. År 1998 blev hon ordförande i parlamentets budgetkommitté; mellan 1999 och 2001 var hon vice premiärminister med ansvar för energiförsörjningen – regeringschef var Viktor Jusjtjenko. Tymosjenko drev då igenom beslutet att beskatta energiproducenternas vinster, vilket givit den ukrainska staten väsentliga inkomster.

I januari 2001 avskedades Tymosjenko av president Leonid Kutjma sedan hon åtalats för förfalskning och gassmuggling, något som skulle ha skett under hennes tid som chef för gasföretaget Unified Energy Systems of Ukraine.^[4] I september 2003 hävdade Ukrainas riksåklagare att gasföretaget under hennes ledning utbetalat motsvarande 728 miljoner kronor i mutor, bland annat till dåvarande premiärminister Pavlo Lazarenko.^[5] Tymosjenko har också kallats till förhör i Ryssland av den militära åklagarmyndigheten där, för frågor angående mutor till anställda vid det ryska försvarsdepartementet 1996-1998.^[6] De ryska myndigheterna utfärdade en internationell arresteringsorder för Tymosjenko. I december 2005 lade den ryska åklagarmyndigheten ned utredningen.^[7]

Tymosjenko blev snart en av frontfigurerna för den ukrainska oppositionen. Hon gick hårt åt den sittande presidenten Kutjma som bland annat anklagades för korruption och för inblandning i mordet på Georgij Gongadze, en regeringskritisk journalist som kidnappades och mördades i slutet av 2000. Därefter förde hon en rad små partier i hop i Julia Tymosjenkos block (Блок Юлії Тимошенко), som i parlamentsvalet 2002 fick 7,2 % av rösterna.

År 2002 skadades Tymosjenko då hon krockade med en bil från en körskola.^[8]

I samband med det kaotiska presidentvalet i slutet av 2004 klev Tymosjenko under den "orangefärgade revolutionen" fram som den främsta agitatorn, den som ingjöt mod i demonstranterna samt förmådde polis och militär att stå passiva. I Jusjtjenko vänliga media kallades hon bland annat "den orangefärgade revolutionens Jeanne d'Arc".

Efter att Viktor Jusjtjenko slutligen segrat i presidentvalet utnämndes Tymosjenko i februari 2005 till ny premiärminister.^[9] Efter utnämningen lovade hon att inleda en granskning av hur privatiseringen av företag gått till under Kutjmas presidenttid.^[10] Týmosjenko och hennes regering tvingades att avgå av president Viktor Jusjtjenko den 8 september samma år. Presidenten hävdade att det rådde alltför stora motsättningar inom regeringen.^[11]

Tymosjenko ersattes av Jurij Jechanurov. I valkampanjen 2005 uttalade Tymosjenko att hon avsåg arbeta för att stärka pressens fria ställning och domstolarnas oavhängighet från den politiska makten.^{[källa behövs]} Vidare har Tymosjenko förespråkat långtgående EU-anpassning av Ukrainas lagstiftning. Under juni 2006 var det tal om att hon skulle återfå posten som premiärminister, men sedan socialisterna bytt sida kom detta i stället på Viktor Janukovitj den 3 augusti.

Inför parlamentsvalet den 30 september 2007 ingick Julia Tymosjenkos block en allians med et andet block det så kallade orange valblocket "Vårt Ukraina – Folkets självförsvar" (Наша Україна – Народна Самооборона) och dess ledare Jurij Lutsenko, och klargjorde att de skulle bilda allians om de lyckades få majoritet i parlamentet. Efter en utdragen rösträkning presenterades valresultatet först den 5 oktober med resultatet att Julia Tymosjenkos block fått 30,71 % av rösterna, vilket motsvarar 156 mandat i Ukrainas Verchovna Rada. Tillsammans med "Vårt Ukraina – Folkets självförsvar" skulle de därmed få en knapp majoritet i parlamentet med 228 av 450 mandat.^[12] Efter månader av förhandlingar tillträdde Tymosjenko som premiärminister i december 2007.

Referenser

Noter

1. ↑ Gunnar Johansson. "Revolutionsdrottningen", Expressen, 15 maj 2005.
2. ↑ Gunnar Johansson. "Revolutionsdrottningen", Expressen, 15 maj 2005.
3. ↑ Jan Blomgren. "Hon är folkligt populär, handlingskraftig, elegant - och efterlyst i Ryssland", Svenska Dagbladet, 4 februari 2005, sidan 20.
4. ↑ Ukrainsk toppminister avskedad", Tidningarnas Telegrambyrå, 19 januari 2001
5. ↑ "Ännu en mutskandal skakar Ukraina", Helsingborgs Dagblad, 5 september 2003, sidan 12.
6. ↑ "Ryssland vill åtala oppositionsledare", Dagens Nyheter 22 september 2004
7. ↑ "Utredning om Ukrainas förra premiärminister nedlagd", Tidningarnas Telegrambyrå, 26 december 2005.
8. ↑ "Ukrainsk politiker i bilolycka", Dagens Nyheter, 30 januari 2002.
9. ↑ Joanna Kurosz. "Kontroversiell mångmiljonärska premiärminister", Sydsvenska Dagbladet, 5 februari 2005, sidan 22.
10. ↑ "Privatiseringar ses över i Ukraina", Hallands Nyheter, 17 februari 2005, sidan 26.
11. ↑ Joanna Kurosz. "Ukrainas president avskedade regeringen", Göteborgs-Posten, 9 september 2005, sidan 23.
12. ↑ Ukrainas centrala valkommissions hemsida.

Externa länkar

• Julia Tymosjenko, officiell webbplats (engelska)

• Wikimedia Commons har media som rör Julia Tymosjenko
  Bilder & media

Företrädare: Viktor Janukovitj

Ukrainas premiärminister 2007-nutid

Efterträdare: '

Företrädare: Mykola Azarov

Ukrainas premiärminister 2005-2005

Efterträdare: Jurij Jechanurov