Från Rilpedia

sir William Jones, född 1746 i London, död 1794 i Calcutta var en engelsk orientalist. Han studerade ingående österländska språk i Oxford. 1770 väckte han stor uppmärksamhet genom en fransk översättning från persiskan av Nadir Shahs levnadshistoria. Därefter följde Grammar of the persian language (1771), Poëseos asiaticae commentariorum libri VI (1774) och Moallakat (text jämte engelsk översättning, 1783; för första gången utgiven).

1783 utnämndes Jones till domare vid övertribunalen i Bengalen och upphöjdes till knight. I Calcutta studerade han sanskrit och grundlade Asiatic society of Bengal 1784. För samfundets räkning gav han ut Asiatic miscellanies (1785-1788) och påbörjade den berömda publikationen Asiatic researches (1788). Jones grundade indisk filologi tillsammans med Henry Thomas Colebrooke. Han började även ordna samlingar av hinduiska och muslimska lagar samt verkade för en närmare förbindelser mellan Orienten och den europeiska västern.

Genom sin översättning av Kalidasas "Shakuntala" (1789) startade Jones studierna av sanskrit i Europa. Han såg till att "Manus lagbok" (1794), "Rtusamhara" (1792), den första tryckta sanskritboken, samt exempel på arabisk, turkisk och indisk diktning blev kända. Hans samlade verk utkom i 6 band 1799 och i 13 band 1807.

Se även lord Teignemouth, Memoirs of the life, writings and correspondence of Sir William Jones (1807; utgiven av Wilks i 2 band, 1838).

Auktorsnamnet Jones kan användas för William Jones i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken. (Wikipedia-artiklar som använder auktorsnamnet)

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Jones, sir William, 1904–1926 ^(Not).