John Scofield

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
John Scofield
John-scofield.jpg
Information
Född 26 december 1951 (72 år)
Bakgrund Mall:Landsdata USA Dayton, Ohio, USA
Genre(r) Jazz fusion
Post-bop
Modern jazz
Instrument Gitarr
Skivbolag Verve 1995–
Blue Note 1989–1995
Gramavision 1984–1989
Enja 1977–1984
Artistsamarbeten Miles Davis
Trio Beyond
Medeski Martin & Wood
Pat Metheny
Webbplats Officiell webbplats

John Scofield, född 26 december 1951 i Dayton, Ohio, är en amerikansk jazzgitarrist och kompositör, som har spelat och samarbetat med Miles Davis, Phil Lesh, Billy Cobham, Medeski Martin & Wood, Dennis Chambers, George Duke och andra stora artister. Utanför bebop-idiomet spelar även Scofield musikstilar som jazz fusion, funk, blues, soul, och andra former av amerikansk musik.

Innehåll

Barndom och början till framgång

I början av Scofields liv omflyttades hans familj till den lilla staden Wilton, Connecticut; det var här han började att upptäcka hans intresse inom musik.[1] Efter sin utbildning vid Berklee School of Music gick Scofield med i olika jazz fusion-grupper, influerad av Billy Cobham.

Karriär

Scofield spelar i Warszawa 23 juli, 2007.

Scofields första kända framträdande var på Gary Marks debutalbum Gathering år 1974. Scofield spelade in musik med Charles Mingus år 1976, och ersatte Pat Metheny i Gary Burtons kvartett[2]. Under hösten 1976 skrev han kontrakt med Enja Records, och släppte sitt första album East Meets West år 1977. 1979 skapade han en trio tillsammans med Steve Swallow och Adam Nussbaum. Under samma tid spelade han in musik flera gånger med pianisten Hal Galper, första gången på sitt eget soloalbum Rough House (1978), och kanske mest påfallande på albumet Ivory forest (1980). Senare arbetade Scofield tillssammans med Miles Davis som återstod ända till 1985[3].

Under sitt samarbetande med Davis gav han ut albumet Electric Outlet (1984). Still Warm (1985) kom efter att han lämnat Davis' grupp.

I början 1990-talet skapade han en kvartett med Joe Lovano som tillsammans spelade in flera viktiga album för Blue Note Records. Time on My Hands (1990), med Lovano, Charlie Haden och Jack DeJohnette, visade Scofields gitarr och Mingus-influerade skrivande. Bill Stewart blev därpå gruppens trummis och spelade på Meant to Be (1991) och What We Do (1993). 1992 släppte Scofield Grace Under Pressure där hans vän Bill Frisell förekom, med Charlie Haden på bas och Joey Baron på trummor. Stewart kom tillbaka 1994 för samarbetet med Scofield och Pat Metheny på skivan I Can See Your House from Here.

I mot slutet på hans ämbetsperiod med Blue Note återvände Scofield till ett mer funk och soul jazz-orienterat ljud, ett direktiv som har dominerat mycket av hans efterföljande produktioner. Vid den här tidpunkten startade han även framträda med blandade jamband, och även framträda med DJ Logic och för att göra en cover på Phishs låt "Cars Trucks Buses", på Sharin in the Groove (2001).

Han gav ut Überjam år 2002 och Up All Night år 2004, två album där han experimenterade med drum n bass och andra moderna rytmer. John Scofield har också arbetade och spelat in i Europa med Bugge Wesseltoft New Conception of Jazz år 2001/2 och 2006. I slutet av 2004 släpptes EnRoute: John Scofield Trio LIVE, där en jazztrio bestående av John Scofield, Steve Swallow på bas och Bill Stewart på trummor, förekommer. Den spelades in live i The Blue Note i New York City, december 2003.

Den 26 september, 2006 gav han ut Out Louder, hans andra album i samarbete med avant-garde jazztrion Medeski Martin & Wood.

Utrustning

Scofield är signerad av Ibanez gitarrer. Han signatur-gitarr, JSM100, är baserad på hans långtida scen och inspelningsgitarr, en 1981 års Ibanez AS200 (en modell baserad på Gibson ES-335) och, enligt honom, en av de bästa halvakustiska gitarrer som någonsin gjorts. [källa behövs].

Diskografi

Referenser

  1. All About Jazz Bio [1]
  2. Yahoo Music artist Bio [2]
  3. [3]

Externa länkar

Personliga verktyg