John Byron
Från Rilpedia
John Byron, född den 8 november 1723 i Newstead Abbey, Storbritannien, död 10 april 1786 i London. Byron var en brittisk marinofficer och upptäcktsresande och betraktas som upptäckaren av Atafu-atollen i Tokelau och några öar bland Gilbertöarna i Kiribati i Stilla Havet.
Innehåll |
Byrons tidiga liv
Byron var andre son till Baron Byron, en godsägare i Rochdale.
Han mönstrade på 1731 i den brittiska flottan Royal Navy. 1740 deltog Byron som "Midshipsman" på fartyget "Wagner" i George Ansons försök till världsomsegling. Fartyget förliste dock utanför Chiles sydkust i Patagonien och de överlevande fick en äventyrlig färd genom Sydamerika till Rio de Janeiro. Byron återvände till England kring 1745.
Efter utnämningen till kapten tjänstgjorde han med sitt fartyg "Siren" i slutet av det Österrikiska tronföljdskriget (1740 - 1748). Därefter tjänstgjorde han i Nordamerika under det Fransk-Indianska kriget (French and Indian War) åren 1754 till 1763 och bidrog till att förhindra att Frankrike åter fick fäste i Kanada. Byron återvände till England i november samma år.
Expeditionen till Stilla Havet
Byron genomförde åren 1764 till 1766 en världsomsegling med fartygen "Dolphin" och "Tamar" där även Philip Carteret deltog. Konvojen lämnade Portsmouth den 2 juli 1764 förbi västra Afrika mot Kap Verdeöarna över Atlanten till Rio de Janeiro där man gjorde ett uppehåll.
Den 21 oktober fortsatte resan söderut förbi Patagonien och Falklandsöarna in i Stilla havet genom Magellans sund i april 1765. Därefter från Juan Fernandezöarna och förbi Tuamotuöarna och Tahiti västerut för att söka efter Salomonöarna vilka han dock aldrig fann.
Under resan i Stilla havet upptäckte han Atafuatollen (i nuvarande Tokelau) den 21 juni 1765 och Nikunauön (i nuvarande Kiribati) den 2 juli samma år. Därefter styrde han västerut mot Nordmarianerna och vidare förbi Filippinerna mot Batavia (nuvarande Djakarta). Han fann även en ny passage mellan Niu Ailanön (New Ireland) och Lavongaiön (New Hanover) i nuvarande Papua Nya Guinea.
Efter uppehållet i Batavia påbörjades hemresan i december förbi Godahoppsudden och tillbaka till England dit de nådde i maj 1766.
Byrons sena liv
Byron var guvernör i provinsen Newfoundland mellan 1769 och 1772. År 1775 blev han utnämnd till "Counter Admiral" (Konteramiral) och 1778 under tiden som han tjänstgjorde i Västindien till "Vice Admiral" (Viceamiral). 1779 återvände Byron till England där han levde stillsamt fram till sin död den 10 april 1786 i London.
Byrons sonson var den kände Lord Byron.
Litteratur / Referenser
- Byron’s journal of his circumnavigation 1764–1766, ed. R. E. Gallagher, Cambridge (1964)
- Byrons dagbok
