Johan af Puke

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Johan af Puke (1751-1816)

Johan af Puke, född 27 februari 1751, död 21 april 1816, greve (1815), sjömilitär; konteramiral 1794, amiral 1808, generalamiral 1812. Gift med Kristina Charlotta Gjertta. Ägare till godset Göholm, beläget på halvön Gö i Listerby socken, strax söder om Ronneby, Blekinge.

Uppväxt

Johan Puke föddes i Ronneby köping den 16 februari 1751. Hans föräldrar var kaptenen i holländsk tjänst Johan Puke och Maria Regina Branting, dotter till major Johan Branting och Regina Elisabeth Klöfverfelt.

Hans far dömdes till döden och avrättades för medverkan till 1756-års konspiration för att öka den regerande kungen Adolf Fredriks makt. Den faderlöse sonen och modern levde därefter i stor nöd och armod. Vid knappt tio års ålder skrevs han in vid skeppsgossekåren. Sin första sjöresa gjorde han 1761. Fyra år senare karlskrevs han och påbörjade sin tjänstgöring vid Flottan.

Till sjöss utomlands

1770 gick Puke först i holländsk sedan i brittisk tjänst och seglade utomlands. 1774 återkom han till Sverige och 1777 utnämndes han till löjtnant i flottan. Efter en kort period i fransk tjänst så avseglade han, nu som kapten, 1784 mot den före detta franska västindiska ön Saint-Barthélemy som blivit en svensk koloni.

Ryska kriget 1788-1790

1785 blev han major och 1788 i Gustav III:s ryska krig så deltog han ombord fregatten Freja i sjöslaget vid Hogland. Senare deltog han som övertelöjtnant ombord på linjeskeppet Dristigheten i sjöslaget vid Öland.

Den 3 juli 1790 hade den svenska flottan blivit innesluten på Viborgs redd i finska viken. Gustav III kallade på Puke och ombad honom att leda ett utbrytningsförsök mot den överlägsna ryska flottan. Kungen sa: "Kära Puke ni är min flottas ledare, er fader vägrade ej att räcka huvudet för min far, spara ej ert liv och mod för mig jag glömmer det ej!" På detta svarade af Puke: "Ja, Ers majestät, nog fan går jag ut, men hur det går med de andra det får vi se."

Efter att ha 1793 ha avancerat till överste och 1794 till konteramiral blev han 1802 viceamiral, 1803 befälhavande amiral i Karlskrona, 1808 amiral och 1809 överamiral. 1797 adlades han med namnet af Puke.

Finska kriget

I juli 1809 erhöll han överbefälet över expeditionen till Västerbotten i slutet av Finska kriget. 1812 erhöll han överstyrelsen vid embarkeringsförberedelserna i de särskilda hamnarna, blev samma år generalamiral och statsråd samt 1813 generaladjutant för flottorna. Samma år förordnades han att ombesörja västkustens sjöförsvar och leda flottans operationer, vilket även skedde följande året i samband med fältåget mot Norge. af Puke tog 1815 avsked från statsrådsämbetet och avled 1816 i Karlskrona.

Johan af Pukes sarkofag byggd av timmer från linjeskeppet Dristigheten

Johan af Puke ligger begravd i sitt gravkapell, en mindre sträcka ifrån godset i Blekinge. Hans kista är tillverkad av bordläggningen från sitt linjeskepp Dristigheten.

År 2008 utkom boken "Johan Puke. Skeppsgossen som blev generalamiral och statsråd 1751-1816" på Atlantis. Författare Hans Norman och Erik Wallström.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).