Johan Rudolf Sundström
Från Rilpedia
Johan Rudolf Sundström (i riksdagen kallad Sundström i Brunne, senare Sundström i Boda), född 20 oktober 1874 i Långserud, död 23 januari 1954 i Säbrå, var en svensk lantbrukare, författare och politiker (liberal, senare bondeförbundet).
Innehåll |
Levnadshistoria
Johan Rudolf Sundström flyttade vid tio års ålder med föräldrarna till Stigsjö i Ångermanland, då fadern övertog ett jordbruk i Risnäs. Han gifte sig 1901 med guldsmedsdottern Emmy Karolina Mannberg och blev lantbrukare på orten. Senare bosatte han sig i Grovhäll i Säbrå. Han var också ordförande i Stigsjö kommunalstämma 1910-1918. Han var också ledamot i Västernorrlands läns landsting och under en period 1919 redaktör för Medelpads Dagblad.
Politikern
Han var riksdagsledamot i andra kammaren för Ångermanlands södra valkrets 1912-1917, och tillhörde frisinnade landsföreningens riksdagsgrupp liberala samlingspartiet. I riksdagen var han bland annat ledamot i andra kammarens femte tillfälliga utskott 1915 och suppleant i bevillningsutskottet 1916-1917. Han engagerade sig i olika frågor med inriktning på landsbygdens förhållanden. Senare i livet övergick han till bondeförbundet.
Författaren
Johan Rudolf Sundström är i dag mest känd för sina bygdeberättelser om Janne Vängman, som också blev populära filmer. Enligt uppgifter så var förebilden till Janne Vängman en Jonas Vänglund i Säbro, som förutom att han aldrig jagat utgjorde en direkt förebild för Sundström.
Bibliografi i urval
- 1934 - Ljuger gör jag inte, sa Janne Vängman
- 1936 - "Tjo flöjt" sa Janne Vängman
- 1942 - Skål och tack, sa Janne Vängman
- 1946 - Slut i Kapernaum, käring sa Janne Vängman
- 1947 - "Ja ä inte dö än" sa Janne Vängman
Referenser
Litteratur
- Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 260
