Jan Erik Almquist

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Jan Erik Georg Ludvig Almquist, född 16 oktober 1894 i Uppsala, död 18 november 1976, var rättshistoriker och professor.

Jan Erik Almquist var son till arkivrådet Johan Axel Almquist och Gerda Dillner. Efter fil.kand. (1915) och jur.kand. (1919), blev Almquist jur.lic. 1923 och docent i rättshistoria samma år för en avhandling om processrätt vid ägotvist, vid Uppsala universitet. Året därefter blev han formellt jur.dr. där. 1924-26 undervisade han enligt kunglig förordning i processrätt, 1927-28 i rättshistoria, 1929-32 i privaträtt, och 1933-36 åter i rättshistoria vid Uppsala universitet. Sistnämnda år utnämndes han till professor i romersk rätt och rättshistoria vid Lunds universitet, och två år senare vid Stockholms högskola, under vilken befattning han också blev prefekt för rättsgenetiska institutet i Djursholm som grundades samma år som han tillträdde.

Almquists författarskap inbegriper en mängd verk i den svenska rättshistorien, bland annat böcker om ärftlig jordbesittningsrätt före 1700, redogörelser för äldre kommentarer till landslagen och domarregler under densamma tiden, om tidelag, samt juridiska aspekter på herrgårdar under Vasatiden. 1924 utgav han Erik Larsson Sparres (1550-1600) Pro lege, rege et grege, samt rättegångsinlagor i tvisten rörande fru Görvel Abrahamsdotter Gyllenstiernas arv (27:1) vid Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, där han blev ledamot 1926.[1] På äldre dagar forskade han även i medeltida genealogi, bland annat om Schack av Skylvalla.

Källor

  • Vem är det 1961, red. I. Burling, Stockholm: P.A. Norstedt & Söners Förlag, 1960, s. 23
  • Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-rom), Sveriges Släktforskarförbund

Noter

  1. Kungl. Samfundet
Personliga verktyg