Järngardet

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Frimärke med Järngardets symbol

Järngardet var en paramilitär organisation i Rumänien under ledning av Corneliu Codreanu (kallad 'Il Capitanul', 'Kaptenen', av hans medlemmar). Organisationen grundades 1927 av Codreanu samt ett 20-tal andra fascister. De bar gröna skjortor i sin uniform. Organisationen hade ett parti med namnet Allt för fäderneslandet och i valen fick de stort stöd i Rumänien. Legionärerna var anti-kommunister och anti-semiter och arbetade ofta med att slå till emot strejker och judiska affärer. I början bespottades Järngardets medlemmar, de sågs som våldsamma och farliga fiender till staten. I och med detta gick polisen och militären hårt emot för att stoppa deras marscher och tal. Det finns flera kända fall där polisen också misshandlade legionärer.

När Järngardet förbjöds före andra världskriget svarade legionärerna med att lönnmörda de politiker som hade förbjudit deras organisation, bl.a den liberale premiärministern Ion Duca, som sköts ihjäl öppet på en järnvägsstation av två medlemmar ur Codreanus grupp. Järngardet och dess medlemmar blev kända som fanatiska nationalister och antisemiter som inte drog sig för att bruka våld emot regimen eller personer som stod upp emot dem. Både antikapitalistisk och antikommunistisk som Codreanu var ledde han sina legionärer in i gatustrider mot strejkande arbetare som han och hans ungdomsgrupp ansåg vara kommunister som hade influerats av judarna och därmed utgjorde ett hot mot landets arbetare som han sade sig skydda genom att attackera kommunisternas strejker. Ett känt fall är när han och en grupp ungdomar slog till mot en grupp strejkare som hade satt upp en röd fana vid en station och under gatustriden bet Codreanu fast i Rumäniens flagga med tänderna medan han klättrade upp på byggnaden och med blickarna fästa mot honom slet han loss och kastade ned kommunisternas flagga och satte istället upp den rumänska.

Grupperna med namnet Dödsskvadronerna ("Death Squads") formades och medlemmarna lärde sig av Codreanu och andra lärare i s.k. "nästen" (utvalda kampgrupper med legionärer utspridda i landet, militärt disciplinerade och kontrollerade av Codreanu och nästenas ledare) att både "ge död" (åt de som enligt dem själva förtjänade det) samt att inte vara rädda för att mottaga död själva. Legionärerna i Dödsskvadronerna skulle vara offervilliga i kampen och inte frukta döden. Det var aktivister ur dessa grupper som oftast utförde de politiska lönnmorden och ignorerade militärens beslut att på senare år förbjuda Järngardets marscher genom städer. Detta resulterade ofta i att polis och militär då beordrades att ingripa med våld mot Järngardet, något som de hade lärt sig att inte frukta. Man bör notera att i flera av de tidigare fallen då polisen anföll medlemmarna så hade Järngardet ändå fått tillstånd till att hålla demonstrationerna då de sågs som fredliga. En vers ur en av deras marschsånger gick som följande:

Fängelsen skrämmer oss ej, varken tortyr eller fiendens stormningar vi frukta heller. Om vi skola falla, skall vi slå i med huvudena först. Kaptenens död är oss kär.

1936 hölls allmänna val i Rumänien och Järngardet parti (Allt för Fäderneslandet, TPT) blev tredje störst. Ett mindre antal legionärer åkte också till Spanien för att delta på Francos sida i Spanska inbördeskriget. Två av de legionärer som stupade i inbördeskriget i Spanien, Ion Mota och Vasile Marin, fick nästan helgonstatus i Rumänien, där stora manifestationer med tusentals sörjande personer hyllade dem som hjältar.

Innehåll

Järngardets maktövertagande

Efter att Codreanu hade mördats av Rumäniens polis då han blev ett stort hot emot demokratin, 1938, tog Horia Sima över ledningen. Legionärerna hämnades med att den 21 september 1939, skjuta ihjäl Armand Călinescu som hade gett order om mordet på Codreanu och hans legionärer. Efter mordet stormade en grupp legionärer en radiostation och tog byggnaden gisslan med pistoler och gevär, därefter sände de ut ett meddelande i radio om att Codreanus död hade blivit hämnad.

4 september 1940, under andra världskriget, bildade Järngardet regering med Ion Antonescu som då styrde landet. Fr.o.m den 6 september styrde Järngardet relativt fritt under Antonescu. Man började nästan direkt efter maktövertagandet bygga på en plan att rensa ut den judiska befolkningen i landet, bland annat genom att massavrätta och deportera judar, kommunister och socialister till Nazitysklands koncentrationsläger. Alla de som under kung Carol den andres styre och diktatur aktivt hade gått emot Järngardet betraktades nu som förrädare i den nya staten och fängslades och sköts ihjäl.

Ett känt fall är Jilava-massakern, natten till den 26-27 november 1940, i fängelset i Jilava där 64 politiska fångar, 46 officerare och vakter och ett stort antal militära fångar sköts ihjäl av legionärerna. Anledningen var den att dessa fångar ansågs skyldiga till landsförräderi, en stor del anklagades för att ha varit inblandade i mordet på Corneliu Codreanu, som legionärerna hyllade över allt annat. Järngardet, som vid tillfället vaktade fängelset, fick uppgifter om att Antonescu-regeringen skulle komma för att hämta fångarna därifrån. Legionärerna var oroliga över att Antonescu inte skulle straffa fångarna tillräckligt för de orättvisor mot Järngardet de ansågs vara skyldiga till, de trodde bland annat att många av fångarna skulle få gå fria eller undkomma döden som straff. Därför gick legionärerna från cell till cell under natten och sköt ihjäl alla fångarna i snabb takt innan regeringens polis eller militär anlände.

Legionärernas uppror och pogromer

Järngardets regim varade endast i 131 dagar (6 september 1940 - 23 januari 1941) och från tyskarnas sida ansåg man att det hade gått överstyr med pogromer och mord, något som landets ledare Ion Antonescu också ansåg. I ett dokument så skriver bl.a en upprörd Adolf Eichmann om att de inte har rapporterat alla mord och deportationer till läger i siffror, något som han tyckte var oacceptabelt då han ville att Förintelsen skulle dokumenteras noggrant. Hitler yttrade sig att han inte behövde vildar eller mördare utan disciplinerade militärer ang. Järngardet.

Järngardets styre tog slut när legionärerna under tre dagar, 21-23 januari 1941, gjorde uppror mot ledaren Ion Antonescu som de tyckte hade förtryckt dem. Järngardet mördade 125 judar i vad som är känt som Pogromen i Bukarest. 30 av Antonescus soldater omkom också i striderna med Järngardets rebeller.

Pogromen tog sin start när ministern Vasile Iasinschi beordrade att man skulle sätta de judiska delarna av staden i brand och ledde massorna som stormade byggnader och synagogor. Innan hade man noggrant målat upp kors eller satt upp skyltar med texten "kristna" på icke-judars dörrar i staden. På judiska familjers dörrar målade man Davidsstjärnor eller skrev ordet "grisar" på dörrarna. Djupa gropar och diken vid kyrkogårdar och skogar grävdes där liken var planerade att läggas i.

Järngardets högkvarter och kontor blev under den pågående terrorn tortyrkammare dit man förde tillfångatagna judar i lastbilar som sedan torterades i flera dagar i sträck. Medlemmar i Järngardets parti bröt sig in i judars hem och fängslade dem och beslagtog deras ägodelar samt slog sönder eller brände upp judiskt ägda restauranger och affärer. Poliser, arbetare och civilpersoner (även många ungdomar) deltog också i pogromen, dock deltog inga av Antonescus militärer. Vuxna som ungdomar rapporteras ha varit med och torterat judarna. Man beslagtog deras saker och även kläder, tvingade dem att skriva sina egna självmordsbrev som en del av förnedringen innan man sköt dem. Vissa judiska kvinnor fick klä av sig nakna för att sedan misshandlas och mördas. Flera av stadens slakthus användes som avrättningsplatser där man samlade judar i stora grupper och massavrättade. Ur få sionistiska organisationers byggnader drog man ut judar och tvingade dem dricka en blandning av bensin, fotogen, salt & vinäger, många svimmade efteråt och låstes sedan in i källare.

Samma år begicks fler av de nu mer ökända våldsdåden av Järngardet, då de band fast judar som man hade arresterat i synagogor på ett torg, hällde bensin över dem och tände eld på dem. En annan händelse skedde samma år, 23 januari, som en sjuk parodi på kosherslakt när ett femtontal slumpmässigt utvalda judar, även en 5-årig flicka och en 10-årig pojke fördes till ett slakthus. Hälften av gruppen slogs ihjäl och resterande personer hängdes upp i köttkrokar levande och man flådde deras skinn, skar upp deras magar och placerade deras inälvor runt deras halsar, för att till sist brännmärka kropparna med ordet: kosherkött.[1]

Händelser som denna betraktades som bestialiska av både Tyskarna och Antonescu, som efteråt ordnade en speciell utredningsgrupp som riktade in sig på att just utreda brotten som begåtts. Tillslut förlorade Järngardet och 9 000 av dess medlemmar fängslades, Horia Sima och ett antal högt uppsatta legionärer flydde till Tyskland i exil men fängslades och sattes i speciella, humana avdelningar i det tyska koncentrationslägret Buchenwald.

Flera andra pogromer begicks också under Järngardets styre.

Efter kriget avrättades general Ion Antonescu tillsammans med ett flertal andra krigsförbrytare som hade makten i landet under Andra Världskriget.

Källor

Noter

  1. ↑ United States Holocaust Museum, Holocaust Encyclopedia: Rumania, läst 2008-11-11
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/J%C3%A4rngardet"
Personliga verktyg