Isväg
Från Rilpedia
 |
Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med vinterväg. (Diskutera) |
En isväg är en väg som går på is, som frusit på en sjö, en älv eller ett hav, så att det går att köra personbil på den. Ofta ersätter de då färjrutter, ibland möjliggör de trafik till öar eller orter som annars inte kan nås med bil eller med tunga transporter.
Isvägarna har begränsningar vad gäller bland annat vikt och fart, dels för de enskilda trafikanternas säkerhet, dels för att förhindra sprickbildning i isen. Kraven varierar från land till land och ibland mellan olika isvägar.
Isvägar finns på vintern i till exempel Estland, Finland, Kanada, Norge, Ryssland och Sverige. Territoriet Nunavut i Kanada har vägförbindelse med resten av Nordamerika endast genom en isväg.
I Sverige underhåller Vägverket ett antal isvägar och det finns också privata isvägar. Landets längsta, sammanhängande isväg är ca. 15 km lång och återfinns i Luleå skärgård. Den utgår ifrån Hindersöstallarna och går till Hindersön, Stor-Brändön och Långön. Den sydligaste isvägen finns i sjön Hjälmaren, mellan färjeläget i Hampetorp och Vinön.[1]
I Finland upprätthåller vägförvaltningen under isvintrar ett antal långa isvägar bland annat i Skärgårdshavet. Isvägen över sjön Pielinen i Lieksa, mellan Koli och Vuonislahti, är 7 kilometer lång och förkortar avståndet från Lieksa centrum till Koli by från 92 till 41 kilometer jämfört med landsvägen.[2]
Se även
Källor
- ↑ Pressmeddelande från Vägverket om isvägen till Vinön 2004
- ↑ Vägverket information om isvägen Koli-Vuonislahti (finska)
