Island under andra världskriget
Från Rilpedia
Island var vid inledningen av andra världskriget i personalunion med Danmark. Kontakterna upphörde när Tyskland ockuperade Danmark den 9 april 1940.
Invasionen
Storbritannien genomförde en oblodig invasion av Island som påbörjades 10 maj 1940 under namnet Operation Fork. Brittiska trupper landsteg på nära Reykjavik. De mötte inget motstånd och kunde genast avskära kommunikationer, säkra strategiska platser och arrestera tyska medborgare. På kvällen den 10 maj sände Islands regering en protest där man sa att Islands neutralitet hade kränkts och att man väntade sig kompensation. Britterna lovade kompensation, fördelaktiga affärsförbindelser, att inte lägga sig i Islands angelägenheter och tillbakadragande av trupperna efter kriget. Den isländska regeringen anpassade sig till situationen och man samarbetade med de brittiska trupperna även om man formellt vidhöll sin neutralitetspolitik.
Island var ockuperat under återstoden av kriget. I mitten av 1941, allteftersom Storbritanniens behov av manskap ökade, stiftade USA och Island ett avtal där det då ännu officiellt neutrala USA övertog ockupationen med 40 000 soldater, som tillsammans var fler än alla vuxna isländska män. Denna ockupation påverkade Islands kultur och inledde en amerikanisering som är påtaglig i dag.
1944 höll Island en folkomröstning som med överväldigande majoritet gjorde Island till självständig republik. Även om det fanns ett visst motstånd mot detta i det ockuperade Danmark, så skickade Christian X en gratulation.
Under kriget hade Nazityskland planer på att invadera Island, men dessa stod aldrig i närheten av förverkligande.
Förutom det kulturella inflytandet från Storbritannien och USA har ockupationen lämnat fysiska spår i form av kasernbyggnader i korrugerad plåt, spridda över ön.
Se även
Denna artikel med koppling till mellankrigstiden och andra världskriget är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
