Invasionen av Grenada

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Invasionen av Grenada
Del av Kalla kriget
US Army Rangers parachute into Grenada during Operation Urgent Fury.jpg
Amerikanska rangers i fallskärmar hoppar in i Grenada under Operation Urgent Fury.
Datum 25 oktober 1983 - 15 december 1983
Plats Grenada
Utfall USA-ledd seger.
Kommunistiska regeringen störtad
Stridande
Flag of the United States.svg USA
Flag of Antigua and Barbuda.svg Antigua och Barbuda
Mall:Landsdata Barbados Barbados
Mall:Landsdata Dominica Dominica
Mall:Landsdata Jamaica Jamaica
Flag of Saint Lucia.svg Saint Lucia
Flag of Saint Vincent and the Grenadines.svg Saint Vincent och Grenadinerna
Mall:Landsdata Grenada Grenada
Mall:Landsdata Kuba Kuba
Befälhavare
Flag of the United States.svg Norman Schwarzkopf
Flag of the United States.svg Joseph Metcalf
Mall:Landsdata Grenada Hudson Austin
Mall:Landsdata Kuba Pedro Tortolo
Styrka
7 300 Grenada: 1 500 reguljära
Kuba: 722 (mestadels ingenjörstrupper)[1]
Förluster
19 döda; 116 skadade[2] Grenada: 45 militära och minst 24 civila döda; 358 skadade.
Kuba: 25 döda, 59 skadade, 638 tillfångatagna. [3]

Invasionen av Grenada skedde den 25 oktober 1983Grenada invaderades av USA, Antigua och Barbuda, Barbados, Dominica, Jamaica, Saint Lucia och Saint Vincent och Grenadinerna. Bakgrunden var att Maurice Bishop efter en statskupp 1979 relationsmässigt hade hade fört Grenada närmare stater som Sovjetunionen och Kuba. Den 19 oktober 1983 greps makten av den starkt sovjetvänlige Bernard Coard. I detta läge bad Östkaribiska staters organisation (OECS) USA, Barbados och Jamaica att ingripa vilket ledde till invasionen den 25 oktober. Enligt Barbados och Jamaicas premiärministrar hade dock denna formella önskan begärts av USA.

Externa länkar

Noter

  1. Ronald H. Cole, 1997, Operation Urgent Fury: The Planning and Execution of Joint Operations in Grenada 12 October - 2 November 1983 Joint History Office of the Chairman of the Joint Chiefs of Staff Washington, DC, s. 26. (Hämtat 9 november 2006).
  2. Cole, op. cit., s.6, 62
  3. Cole, op. cit., s.6, 62


Personliga verktyg