Inlandstaipan
Från Rilpedia
?Inlandstaipan | |
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Kräldjur Reptilia |
Ordning: | Fjällbärande kräldjur Squamata |
Underordning: | Ormar Serpentes |
Familj: | Giftsnokar Elapidae |
Släkte: | Taipaner Oxyuranus |
Art: | Inlandstaipan O. microlepidotus |
|
|
§Oxyuranus microlepidotus Auktor: (McCoy, 1879) |
|
Utbredning
|
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Inlandstaipan (Oxyuranus microlepidotus), även kallad ökentaipan[1], är den giftsnok som har det kraftfullaste giftet av alla landormar. Ormen lever i Australien.[2][3]
Innehåll |
Gift
Ett enda bett från inlandstaipanen innehåller tillräckligt mycket gift för att döda upp till 100 vuxna människor eller 250 000 möss. Den genomsnittliga giftproduktionen är 44 milligram och 110 milligram är det högsta som har uppmätts hos ormen. Den är 50 gånger giftigare än indisk kobra och 650-850 gånger giftigare än västlig- och östlig diamantskallerorm. Inlandstaipanen har ett extremt neurotoxiskt gift, men trots att den är mycket farlig så är den skygg vid normala temperaturer och lever endast i ökenområden i västra Queensland. Vid ett bett från en inlandstaipan måste motgift omedelbart sättas in och offret måste snabbt föras till sjukhus eftersom ormens gift är mycket snabbverkande. Trots detta har väldigt få dödsfall rapporterats.
Utseende
Inlandstaipanen är brunfärgad med nyanser som skiftar från mörk till brun-olivgrön beroende på årstiden. Ryggen, sidorna och svansen kan skifta i brunt och grått och fjällen kan ha en svartfärgad kant. Dessa svartmarkerade fjäll visar sig i V-formade mönster som pekar bakåt eller nedåt. De lägsta horisontella fjällen har ofta även en gul kant. Det rundnosade huvudet och halsen är vanligtvis mörkare än kroppen (svartglansigt på vintern och mörkbrunt på sommaren). Ögonen har en svartbrun iris utan tydlig kant runt pupillen. Inlandstaipanen kan bli omkring 2 meter lång, men längre arter har hittats.
Ormens färger skiftar med årstiderna och är ljusare på sommaren och mörkare på vintern. Den mörkare färgen på vintern gör att ormen kan absorbera mer ljus, och därmed värme, under de kallare månaderna.
Utbredning
Inlandstaipanen finns i de torra regionerna i centrala Australien, från den sydöstra delen av Northern Territory till västra Queensland. Den kan även hittas norr om Lake Eyre och väster om delningen av Murray River, Darling River och Murrumbidgee River.
Beteende
Inlandstaipanen lever i hålor. Den är inte känd för att vara särskilt aggressiv, men däremot foglig. Den hugger om den blir provocerad. Inlandstaipanen livnär sig på små gnagare, i huvudsak råttor och dödar sitt byte genom snabba hugg då den samtidigt injicerar sitt mycket toxiska gift i offret.
Fortplantning
Inlandstaipanen lägger 12-24 ägg som kläcks omkring två månader senare. Äggen läggs vanligen i övergivna djurbon och djupa skrevor. Fortplantningen beror på tillgången till föda då de producerar mindre vid större matbrist.
Referenser
- ↑ Nationalencyklopedin, uppslagsord Oxyuranus microlepidotus (Giftigaste ormarna)
- ↑ animal.discovery.com
- ↑ www.manbir-online.com