Från Rilpedia

Hyksos (= "härskare", alternativt "härskare över bergslandet"), bildat av hekau hasut. Hyksos är den egyptiska benämningen på en semitisk folkgrupp ledd av beduinhövdingar, som härstammade från sydvästra Asien och som likhet med habiru (hebréer?) och andra halvnomadiska semitiska folkgrupper och stammar började bosätta sig i delar av östra Nildeltat (Gosen) i Nedre Egypten på 1900-talet f.Kr., under Egyptens 12:e kungadynasti. Hyksos var – jämfört med andra semitiska grupper – ett krigiskt folk som medförde hästen, trästridsvagnen och mycket avancerade pilbågar av sammansatta träslag till Egypten.

Innehåll 1 Hyksos infiltrerar Egypten och tar makten 2 Egypten befrias och andra semitiska grupper bestraffas 3 Referenslitteratur 4 Se även

Hyksos infiltrerar Egypten och tar makten

Från mitten av 1600-talet f.Kr. – under en egyptisk nedgångsperiod – tog hyksos makten över Nildeltat och gjorde en av de erövrade städerna till sin huvudstad under namnet Avaris. De kom snart att behärska större delen av Egypten, även om den underkuvade egyptiska kungadynastin med sina faraoner fanns kvar söderut i den gamla egyptiska huvudstaden Thebe. Exakt hur hyksos kunde ta makten är okänt eftersom egyptierna – när de väl hade gått segrande ur en strid eller maktkamp – hade för vana att skriva om historien och till och med utplåna namn, bilder och inskriptioner från stenväggar och ur dokument. Det är emellertid sannolikt att hyksos med tiden genom bl.a. stor invandring och genom släktskapet med andra semitiska folkgrupper som också ökade i antal i Egypten, växte sig så starka att de sakta men säkert kunde infiltrera landet. Vissa medlemmar av denna grupp kan ha stigit i graderna och avancerat inom den centrala egyptiska regeringens eller militärens hierarki.

Med folk på snart sagt alla viktiga poster kunde hyksos störta den svaga 13:e egyptiska kungadynastin och gripa makten. Två dynastier av kungar med asiatiska och semitiska namn som Amu, Yakobaam, Ishpi, Khendjer Salitis, Jakubher, Khian och Apopis härskade sedan över nedre och mellersta Egypten i över 100 år. Huvudstaden Avaris (som låg där Tell el-Dab’a ligger i dag) växte fort befolkningsmässigt och befästes kraftigt och omgavs av vallgravar. De nya byggnaderna och templet byggdes i kanaanitisk stil och gravplatserna var av palestinsk typ. Avaris hade ett passande läge nära landrutten genom Sinai till Gaza, och låg en kort sträcka sjövägen från en av Nilens mynningar i Medelhavet. Detta innebar att Avaris även blev en betydande handelsstad med förbindelser med det östra Medelhavsområdet. Avaris kontakter med minoerna på Kreta har uppmärksammats från fynd efter utgrävningar.

Hyksos var välvilligt inställda till de övriga stora semitiska grupperna i Egypten (däribland Abrahams, Jakobs och Josefs ättlingar, om man får tro Gamla Testamentet) som redan bodde i landet. Det är naturligt att hyksos betraktade dem som sina bundsförvanter gentemot de ursprungliga invånarna: egyptierna. Hyksoskungarna var därför allt annat än populära bland den egyptiska befolkningen. Trots hyksos uppenbara övermakt fördrevs de efter 100 – 150 år av herravälde omkring 1550 f.Kr. ur Egypten av furstar från Thebe, ledda av farao Ahmose/Amosis (som tillhörde den 17:e dynastin) som inte hade svårt att samla ett mycket stort antal soldater till sin motståndsarmé.

Egypten befrias och andra semitiska grupper bestraffas

När egyptierna återtagit makten över sitt land, förenat Övre och Nedre Egypten, och etablerat det Nya riket utplånade faraoner med namn som Amenophis och Thutmosis alla spår av de hatade ockupanterna. Ramses II, den store (1290 – 1244) lät på ruinerna av Avaris bygga en helt ny stad som han gav sitt eget namn . Den negativa inställning till folken österifrån som hyksos gett upphov till resulterade nu i förtryck av de övriga västasiater som levde i landet. Egyptiska skrifter visar att slavsystemet var omfattande och att trälar och tvångsarbetare främst utgjordes av icke-egyptier – invandrare och krigsfångar. Kanske är det sant att egyptiska ledare av rädsla för att de semitiska grupperna, som fick fler barn än egyptierna, åter skulle växa sig för starka tog beslutet att dräpa nyfödda semitiska gossebarn (jfr Moses).

Referenslitteratur

• Bietak M., Avaris, the Capital of the Hyksos. Recent Excavations at Tell el-Dab'a, 1996
• Redford D., Egypt, Canaan and Israel in ancient times, 1992
• Redford D., The hyksos in history and tradition, Orientalia, 39, 1997, 1-52
• Charlotte Booth: The Hyksos period in Egypt. Princes Risborough, Shire 2005. ISBN 0-7478-0638-1
• Eliezer D. Oren (Hrsg.): The Hyksos, new historical and archaeological perspectives. Kongressbericht. University Museum Philadelphia. University of Pennsylvania, Philadelphia 1997. ISBN 0-924171-46-4
• Aharoni, Yohanan and Michael Avi-Yonah, The MacMillan Bible Atlas, Revised Edition, pp. 30-31 (1968 & 1977 by Carta Ltd.).
• Bimson, John J. Redating the Exodus. Sheffield, England: Sheffield Academic Press, 1981. ISBN 0-907459-04-8
• von Beckerath, Jürgen. Untersuchungen zur politischen Geschichte der zweiten Zwischenzeit in Ägypten (1965) [Ägyptologische Forschungen, Heft 23]. Grund för många studier om denna period.
• Ellis, Ralph. (2001) Tempest & Exodus: the biblical exodus inscribed on an ancient Egyptian stele. Edfu: Cheshire ISBN 0953191389
• Gardiner, Sir Alan. Egypt of the Pharaohs (1964, 1961). Anses fortfarande som det klassiska arbetet på engelska. Sid 61–71 kronologi-granskning.
• Gibson, David J., Whence Came the Hyksos, Kings of Egypt, 1962
• William C. Hayes :
  • "Chronology: Egypt—To End of Twentieth Dynasty." Chapter 6, Volume 1 of The Cambridge Ancient History, Revised Edition. Cambridge, 1964. Med bibliografi t.o.m. 1964. Detta är CAH’s kronologi: ett grundläggande arbete.
  • "Egypt: From the Death of Ammenemes III to Seqenenre II", in Chapter 2, Volume 2 of The Cambridge Ancient History, Revised Edition (1965) (Fascicle 6).
• Helck, Wolfgang; Die Beziehungen Ägyptens zu Vorderasien im 3. und 2. Jahrtausend v. Chr. (1962) [Ägyptologische Abhandlungen, Band 5].
• William A. Ward, i Orientalia 33 (1964), sid. 135–140. En viktig översiktsartikel
• Hornung, Erik. Untersuchungen zur Chronologie und Geschichte des Neuen Reiches (1964) [Ägyptologische Abhandlungen, Band 11]. Med en utvikbar jämförande kronologisk tabell över 18e, 19e, och 20e dynastierna.
• James, T.G.H. "Egypt: From the Expulsion of the Hyksos to Amenophis I", in Chapter 2, Volume 2 of The Cambridge Ancient History, Revised Edition (1965) (Fascicle 34).
• Montet, Pierre. Eternal Egypt (1964). Översatt från franska av Doreen Weightman.
• Pritchard, James B. (Editor). Ancient Near Eastern Texts Relating to the Old Testament(ANET), 3:e uppl. (1969). Denna utgåva har ett utförligt Supplement med ytterligare översättningar, vilka är standard samlingen till engelska inom området.
• Donald Bruce Redford :
  • History and Chronology of the Eighteenth Dynasty of Egypt: Seven Studies. (1967).
  • "The Hyksos Invasion in History and Tradition" Orientalia 39 (1970).
• Ryholt, Kim SB. The Political Situation in Egypt during the Second Intermediate Period c.1800-1550 B.C. (1997) by Museum Tuscalanum Press.
• Van Seters, John. The Hyksos: A New Investigation (1967). Två relevanta översikter är: Kitchen, Kenneth A. "Further Notes on New Kingdom Chronology and History", in Chronique d’Égypte XLIII, No. 86, 1968, pp. 313–324; och Simpson, William J. Review, i Journal of the American Oriental Society 90 (1970), sid. 314–315.
• Torgny Säve-Söderbergh; "The Hyksos Rule in Egypt", Journal of Egyptian Archaeology 37 (1951), pp. 53–71.
• Winlock, H. E. The Rise and Fall of the Middle Kingdom in Thebes (1947). Fortfarande en klassiker med värdefull information.

Se även

• en: The origins of the Hyksos

Artikeln eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter.