Hunnestadsmonumentet
Från Rilpedia
 |
|
 |
|
| Signum: | DR 282-284 samt de försvunna †DR 285-286 |
| RAÄ-nr: | Skårby 7:1 |
| Område: | Skåne, Sverige |
| Placering: | Kulturen i Lund, Skåne, Sverige |
| Tillkomsttid: | 900-talet |
| Ristad av: | "Hunnestadsristaren" |
|
|
|
| Inskrifter • Runor • Stenar | |
Hunnestadsmonumentet var, när det var intakt, Skånes mäktigaste vikingatida monument. Det bestod ursprungligen av åtta stenar, varav två runstenar och tre bildstenar. Monumentet har varit känt sedan åtminstone 1620-talet då Ole Worm avbildade monumentet inför arbetet med sitt Monumenta Danica. 1716 var det fortfarande intakt då Rönnou avbildade det. Johan Göransson uteslöt av okänd anledning två av de ristade stenarna i sitt verk Bautil. 1814 fann Nils Henrik Sjöborg monumentet sönderslaget i ett gärde vid Marsvinsholms herrgård.
Idag är två bildstenar försvunna. Bara den mindre runstenen och en bildsten var oskadda. Den större runsten som avbildar en man med yxa har kompletterats efter hand, det senaste fragmentet upptäcktes 1855 cirka 60 meter från den plats där de övriga hittades. 1874 flyttades de stenar man funnit till en park nära Marsvinsholm för att sedan, 1913, flyttas till Runhallen i Lunds universitets Historiska museum. Idag står de kvarvarande stenarna inomhus i entrén till Kulturen i Lund.[1]
Innehåll |
Inskrift
DR 282
ãsburn × ãuk × tumi × þaiR × sautu × stain × þansi × a(f)[t]iR × rui × auk × laikfruþ × sunu × kunu × han[t]aR
Normalisering:
Æsborn auk Tomi þæR søtu stæin þænsi æftiR Roi auk Lækfrøð, sunu Gunnu HandaR
DR 283
ãsburn × snti × stain × þansi × aftiR × tuma × sun × kuna × hantaR ×
Normalisering:
Æsborn satti stæin þænsi æftiR Toma, sun Gunna HandaR
Tolkning
DR 282
Esbern och Tomme de satte sten denna efter Roi och Lekfröjd, söner (till) Gunne Hand.
DR 283
Esbern satte sten denna efter Tomme, son (till) Gunne Hand.
Bildstenarna
DR 284
Den enda bevarade bildstenen av Hunnestadsmonumentet visar en kvinna som rider på en varg, och använder ormar som tömmar. Av den anledningen har många tolkat bilden som den mytiska trollkunniga jättinnan Hyrrokkin som dyker upp i Snorres Edda i samband med Balders död.
†DR 285
†DR 286
Noter
- ↑ Enoksen, Lars Magnar, Skånska runstenar (Lund 1999), s. 98ff.
Litteratur
- Enoksen, Lars Magnar, Skånska runstenar (Lund 1999)
