Hoppstjärtar
Från Rilpedia
| ?Hoppstjärtar | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djurriket Animalia |
| Stam: | Leddjur Anthropoda |
| Understam: | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass: | Entognatha |
| Ordning: | Hoppstjärtar Collembola |
|
|
|
| §Collembola Auktor: Lubbock, 1870 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Hoppstjärtarna (Collembola) är en ordning bland leddjuren.
Taxonomi
De utgör en av tre ordningar i klassen Entognatha, en tämligen lösligt sammansatt klass, som också innehåller larvborstsvansar (Diplura) och trevfotingar (Protura). De räknades tidigare till insekterna, men betraktas idag som en egen ordning.
Utseende
Djuren är upp till 6 mm långa (oftast mycket mindre), har upp till sex bakkroppssegment och sex ben. Vingar saknas. Ögonen är samlingar av punktögon, maximalt 8 på varje sida. Ögon kan dock saknas. Som för alla Entognatha är mundelarna dolda av huvudkapseln. De är vanligen bitande, men kan också vara stickande-sugande. Djuren har okomplicerade antenner med högst sex leder.
Hoppstjärtarna har ingen egentlig förvandling. Ungdjuren, larverna, ser likadana ut som de vuxna djuren.
På bakkroppens fjärde segment framifrån sitter vanligtvis en så kallad hoppgaffel, med vilken djuren kan ta långa språng om de oroas. Normalt ligger hoppgaffeln ihopvikt under buken, fasthållen av en spärrhake [retinaculum] på tredje segmentet. På första segmentet finns en så kallad ventraltub, ett slags vidhäftningsorgan.
Klot- och ledcollemboler
 |
 |
| Typisk ledcollembol | Typisk klotcollembol |
Hoppstjärtarna delas upp i två underordningar, som skiljer sig ganska markant åt till utseendet:
Klotcollemboler (Symphypleona), med en nästan klotformad bakkropp där det inte urskiljs några gränser mellan segmenten. De har alltid hoppgaffel. Klotcollembolerna lever oftast en bit upp i markvegetationen, där de gnager på levande växter.
Ledcollemboler (Arthropleona), som har en långsträckt bakkropp med tydliga segmentgränser. Ledcollembolerna kan ibland sakna hoppgaffel. Ledcollemboler hittas ofta i vissnande löv och annan förna, där de äter dött organiskt material och svamphyfer. I detta skikt kan det finnas över 1000 individer per liter.
Hoppstjärtarna finns i alla världsdelar, inklusive Antarktis.
De fanns redan under devon.
