Från Rilpedia

Hermann Boerhaave, född 31 december 1668, död 23 september 1738, var en nederländsk botanist, kemist och läkare.

Boerhaave studerade till en början teologi och blev 1690 filosofie doktor och undervisade därefter i matematik. Men hans studium av Spinozas skrifter ledde till att hans ortodoxi ifrågasattes och han övergav därför teologin och började studera medicin. Han blev medicine doktor i Harderwijk 1693, varefter han verkade som praktiserande läkare i Leiden. År 1701 blev han lärare i teoretisk medicin vid universitetet där. I sitt berömda installationstal betonade han nödvändigheten av att studera Hippokrates. Den tidens läkare försökte nämligen att i de då hastigt uppväxande vetenskaperna kemi och fysik få en säker vetenskaplig grundval för medicinen, men kom därigenom nästan helt att bortse från hur naturen går till väga vid sjukdomen. Det var om detta aktgivande Boerhaave ville påminna, och han visade att det mycket väl kunde förenas med den nya tidens ökade vetande.

Leidens universitet blev genom Boerhaave vida berömt, och lockade lärjungar från hela Europa (bl.a. Carl von Linné). Han blev även direktor för sjukhuset i Leiden och startade där ordnad klinisk undervisning. Han tilldelades först även professuren i botanik (1709) och senare även i kemi (1718). Den mer och mer tilltagande gikten tvingade honom dock att 1729 lämna sina lärarbefattningar. Han dog 1738, efter att "ha i trettio år varit de europeiska hovens medicinska orakel, sina åhörares avgud och ett föremål för hela den litterära världens beundran".

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Herman Boerhaave
  Bilder & media

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Boerhaave, Hermann, 1904–1926 ^(Not).