Henrik V av Frankrike
Från Rilpedia
Henri Charles Ferdinand Marie Dieudonné d'Artois, greve av Chambord, född 29 september 1820 och död 24 augusti, 1883, tekniskt regerade han som Henrik V, kung av Frankrike och Navarra från 2 augusti till 9 augusti 1830. Från 1844 till 1883, var han legitimisternas tronpretendent till Frankrikes tron.
Innehåll |
Födelse och ungdom
Han föddes sju månadeer efter att hans far, hertigen av Berry, mördats av Louvel. Födelsen var en stor nyhet bland legitimisterna eftersom hans farbror hertigen av Angoulême var barnlös. De kallade honom till och med för "Underbarnet"* (l'enfant du miracle). När Karl X den 2 augusti 1830 till följd av julirevolutionen lade ner sin krona och hertigen av Angoulême sina anspråk på den till förmån för Henrik, utropades denne vid slottet Eambouillet inför de trupper, som fortfarande var trogna till ätten Bourbon, till kung under namnet Henrik V. Han måste dock några dagar därefter följa sina släktingar i landsflykt och vistades sedan efter vartannat på slottet Holyrood i Edinburgh, i Prag och i Görtz. Vid återkomsten juli 1841 bröt han benet genom ett fall från hästen och var till följd därav sedan dess något halt.
Politisk debut
Efter tillfrisknandet besökte han flera tyska länder och även England. Under denna resa tilldrog sig uppträdet vid Belgrave square i London, då Henrik så att säga gjorde sin politiska debut och vid mottagningen av mer än 300 legitimister, som kommit för att hylla honom, öppet framställde sig själv som berättigad till franska tronen, orléanisternas konungadöme däremot som en usurpation. Efter februarirevolutionens utbrott 1848 hoppades hans anhängare på en restauration. I Paris väntade den republikanska regeringen på "Henrik V" och hans parti och förberedde sig på att möta dem med våld. Det hände dock aldrig. När Louis Napoléons presidentskap, som legitimisterna uppfattat som bra för sin sak, förvandlades till kejsardöme skymdes utsikten för bourbonerna.
Hopp
När sedan Napoleon föll 1870 ljusnade det åter. Vid valet till nationalförsamlingen 1871 skapades en majoritet för Orleánisterna och Bourbonerna. Henrik utfärdade då en proklamation att det endast var under Henrik IV:s vita fana och inte under trikoloren som Frankrike kunde bli stort igen. En sådan bekännelse omöjliggjorde en sammansmältning av de två ättegrenarna Bourbon och Orléans. År 1873 besöktes han av greven av Paris, den orléanistiska grenens huvudman. Denne erkände honom som den före detta franska kungafamiljen huvudman. Restaurationen verkade då mycket närmare när man kunde ena de två rojalistiska fraktionerna. En sammanslagning skedde dock inte.
Familj
Henrik gifte sig med Maria Teresa av Modena, dotter till den rike hertigen av Modena. De fick inga barn och efter hans död gick hans anspråk på den franska tronen till huset Orléans. De mest oförsonliga legitimisterna hävdade dock att den spanska grenen av huset Bourbon hade bättre rätt till Frankrikes krona. Hans egendomar bland annat slottet Chambord ärvdes av hans systerson Robert I av Parma.
