Från Rilpedia

Henrik Pontoppidan
Född	24 juli 1857 Fredericia
Död	21 oktober 1943 (86 år) Charlottenlund, Danmark
Nationalitet	Dansk
Verksam	1881-1943

Henrik Pontoppidan, född 24 juli 1857 i Fredericia, död 21 augusti 1943 i Charlottenlund, var en dansk författare. Prästson från Fredericia, tog 1874 s.k. adgangsexamen till Polyteknisk Læreanstalt (Tekniska Högskolan), men fullföljde ej sina ingenjörsstudier. Han var en tid lärare vid brodern Morten Pontoppidans folkhögskola och ägnade sig efter 1881 åt vittert författarskap. Han vistades dels i Köpenhamn, dels på landsbygden och i flera småstäder samt även en del i utlandet. Han var även bror till läkaren och professorn Knud Pontoppidan.

Han började sin bana som ivrig anhängare av realismen och väckte stor förargelse genom sina naturalistiska osminkade och pessimistiska skildringar, i vilka det tidigt framträdde en stark antipati mot "den lyriska förruttningsprocessen", som syntes honom känneteckna samtiden.

Mot slutet av sitt liv skrev han en självbiografi med titeln Undervejs til mig selv, som i bearbetad form kom ut 1943. Pontoppidan är en av den danska litteraturens främsta människoskildrare med en klar och saklig stilkonst. År 1917 erhöll han tillsammans med landsmannen Karl Gjellerup nobelpriset i litteratur.

Externa länkar

• Henrik Pontoppidan-portal
• Nobelprize.org, Nobelpriset i litteratur 1917
• Nobelprize.org, Henrik Pontoppidan - Självbiografi

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).