Från Rilpedia

Hemspråk, det språk eller de språk som talas i hemmiljö, när detta skiljer sig från det språk som i huvudsak talas ute i samhället. Termen användes i det svenska utbildningsväsendet från 1968 (då hemspråksundervisning infördes) fram till 1996, då regeringen beslutade att begreppet skulle ändras till "modersmål" for att "lyfta fram betydelsen av undervisningen och markera att denna måste kunna genomföras som annan språkundervisning i skolan" (Utbildningsutskottets betänkande 1996/97:UBU12. Därför används idag termen modersmålsundervisning istället för hemspråksundervisning. Termen exkluderar dock undervisning i svenska språket, vilket vållar en hel del förvirring, eftersom svenska språket givetvis är modersmål för majoriteten av eleverna och "modersmålsundervisning" tidigare betytt undervisning i svenska. Begreppen "hemspråk" och "hemspråksundervisning" används dock fortfarande flitigt, både i tidningar och i daglig konversation, eftersom det på ett enkelt sätt kan särskilja undervisningen i minoritetsspråk och invandrarspråk från undervisningen i svenska.

Hemspråksundervisning har varit en omstridd fråga sedan den infördes. Argument mot hemspråksundervisning har spänt över ett vitt fält, från främlingsfientlighet till oro för hur barnen skall kunna tillägna sig god svenska om de lägger en del uppmärksamhet på ett annat språk, samt till ifrågasättande om verksamheten verkligen är nödvändig för många av de elever den riktar sig till. Bland kritikerna finns Lärarnas riksförbund, som sagt att det inte är övertygat om att påståendet att "goda språkkunskaper på sitt hemspråk främjar skolframgång" alltid gäller och definitivt inte om det sker på bekostnad av undervisningen i svenska [1], vissa sfi-lärare [2], samt Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap, som menar att invandrarbarn skulle vinna mer på förstärkt undervisning i svenska i stället för hemspråksundervisning [3].

Försvararna av hemspråksundervisning hävdar att det inte finns några belägg för att det i det långa loppet skulle vara störande för barn att lära sig flera språk samtidigt, och pekar även på att det finns flera studier som visar att skolelever som lär sig ämnesstoff på sitt starkare språk kommer att lära sig majoritetsspråket bättre. En undersökning gjord av kommunernas forskningsenhet i Danmark kunde dock inte se att hemspråksundervisningen lett till några förbättringar, och som en följd av detta beslutade Köpenhamns kommun att lägga ner sin hemspråksundervisningen i mars 2006. Övriga danska kommuner hade redan dessförinnan lagt ner sin hemspråksundervisning [4].

Enligt en artikel i Sydsvenska Dagbladet 19 mars 2005 grundar sig mycket av den nuvarande svenska satsningen på hemspråksundervisning på studier gjorda av två amerikanska forskare, Wayne Thomas och Virginia Collier på George Mason University i Virginia. Enligt artikeln kritiseras deras forskning dock hårt av andra tvåspråksforskare, som menar att Tomas och Colliers studier är bristfälliga och till och med innehåller falsarier [5].

Hemspråksundervisning skedde tidigare under skoltid, men i dag sker den ofta utanför skoltid. Detta har troligen bidragit till att många av de elever som har rätt till hemspråksundervisning inte utnyttjar den möjligheten. I Stockholms län var det i början av 2006 bara 60% av de elever som hade rätt till hemspråksundervisning som utnyttjade den rätten, och i Södertälje fanns det skolor där bara 10% utnyttjade denna rätt [6].

Externa länkar

• Regeringens proposition 1996/97:110, vars kapitel 7 utgör grunden för dagens modersmålsundervisning
• "Språket är nyckeln till allt" Krönika av Henry R Leo i Trelleborgs Allehanda 2004-11-26 som ifrågasätter hemspråksundervisningens grundidé
• "Om motiv för hemspråksundervisning" - debattforum hos föreningen Vetenskap och Folkbildning
• "Tema Modersmål" - Myndigheten för skolutvecklings webbsajt om modersmålsundervisningen