Jordärtskocka
Från Rilpedia
| ?Jordärtskocka | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Asterales |
| Familj: | Korgblommiga växter Asteraceae |
| Släkte: | Solrossläktet Helianthus |
| Art: | Jordärtskocka H. tuberosus |
|
|
|
| §Helianthus tuberosus Auktor: L. |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Jordärtskockan (Helianthus tuberosus), är en art i familjen korgblommiga växter. Den är en flerårig ört i med ursprung i Nordamerika. Den odlas i tempererade trakter för sina knölars skull, vilka används som en rotgrönsak.
Dess engelska namn, Jerusalem artichoke ("Jerusalemkronärtskocka"), har ingenting alls att göra med Jerusalem, och föga med den riktiga kronärtskockan. Den första delen av namnet uppkom genom en folketymologisk process. När den först upptäcktes så kallades den för Girasole, vilket är det italienska ordet för solros (det härför till solrosens sätt att vända sig mot solen). Jordärtskockan är en slags solros, ur samma släkte som vanlig solros Helianthus annuus. Senare tyckte folk att Girasole lät som Jerusalem, så detta var vad de kallade den. På senare år har man på engelska börjat kalla den sunchoke och sunroot för att undvika förvirringen. Den andra delen av det engelska namnet kommer av dess smak. Knölarna, vilka är den enda del som används, smakar som en korsning mellan rädisa och kronärtskocka.
Knölarna är knotiga, ojämna och vagt lika ingefärsroten. Som rå har de en krispig textur. Olikt de flesta knölar, men gemensamt med andra medlemmar i Asteraceae (däribland kronärtskockan), lagrar dessa kolhydraten inulin (ej att förväxla med hormonet insulin) istället för stärkelse. De är av denna anledning en viktig källa till fruktos för industrin. Det ger dem också en tendens att falla sönder och lösas upp när de kokas, och har gjort dem ökända för att vara upphov till flatulens.
Historia
Jordärtskockan odlades av ursprungsbefolkningen i Amerika (som kallade dem solrötter[Ifrågasatt uppgift]) långt innan européernas ankomst. Den franske upptäckaren Samuel de Champlain hittade 1605 odlad jordärtskocka vid Cape Cod.
Odling
Jordärtskockan är lättodlad. Faktum är att problemet för många människor är att sluta odla dem, när de väl har planterats. Av denna anledning är det frestande att bara lämna kvar dem, år efter år, och gräva upp knölarna efter behov. Kvaliteten hos knölarna minskar dock vid denna behandling; det är viktigt att hålla jorden fertil. Även en liten knöl som lämnas kvar i marken kommer att börja växa, och de kan till slut bli ett uthålligt ogräs [källa behövs].
Externa länkar och källor
- Wikimedia Commons har media som rör Jordärtskocka
