Från Rilpedia

Helge Åkeson, född 1831, död 23 mars 1904, var en pacifistisk baptistpredikant, ursprungligen verksam inom Svenska Baptistsamfundet.

Åkeson var kolportör vid Helsingborgs Traktatsällskap och hade för avsikt att bli präst men övergick år 1857 till baptismen och blev predikant. 1872 uteslöts Åkeson ur Baptistsamfundet, på grund av sin förkunnelse. Det gällde bland annat Åkesons undervisning om den subjektiva försoningsläran, hans förkastande av treenighetsläran (antitrinitarism) och av ändlösa straffdomar efter döden. Åkeson tog även avstånd från vapentjänst och predikantutbildning men höll fast vid den baptistiska dop- och församlingsordningen. Han blev tidigt högt aktad i väckelsekretsar. Åkeson iakttog stor enkelhet och sparsamhet i allt och levde nästan asketiskt.

Han översatte och utgav Bibeln i Helge Åkesons Bibelöversättning (1911). Där användes Guds egennamn Jehova på flera ställen, bland annat i Psalm 83:18-19: "Ditt namn, Jehová, är särskilt för dig, den Högste över hela jorden".

Hans anhängare bildade fria församlingar, framför allt i Skåne, Blekinge, Västergötland och på Gotland. Åkesons lära spreds även till andra delar av landet, som Västmanland och Dalarna. Efter hand förenade församlingarna sig, och 1894 bildade de Fribaptistsamfundet, en rörelse som senare gick samman med Helgelseförbundet och Örebromissionen och som numera är integrerad i Evangeliska Frikyrkan (tidigare "Nybygget - kristen samverkan"). Fribaptistsamfundets medlemmar kallades ofta helgeaner, efter sin ledare.

Åkeson utvandrade vid 1890-talets slut till USA, där han avled.