Från Rilpedia

Harriet Quimby
Harriet Quimby
Född	11 maj 1875 Arcadia, Michigan, USA
Död	1 juli 1912 (37 år) Squantum, Quincy, Massachusetts, USA
Yrke/uppdrag	Journalist Flygpionjär

Harriet Quimby, född 11 maj 1875 i Arcadia, Michigan, USA, död 1 juli 1912 i Squantum, Quincy, Massachusetts, USA, var en amerikansk flygpionjär. Hon arbetade som reporter för en rad amerikanska tidskrifter. Den 1 augusti 1911 erhöll hon sitt flygcertifikat som den första kvinnan i USA. Den 16 april 1912 blev hon den första kvinnan att flyga över Engelska kanalen, från Dover i England till Hardelot söder om Calais i Frankrike. Bedriften blev inte mycket uppmärksammad för medan hennes lilla Louis Blériot-plan arbetade sig över kanalen, exploderade en annan nyhet från ett annat hav över hela världen. Titanic, det dittills största och förmodat säkraste passagerarfartyget hade kolliderat med ett isberg och gått till botten i Atlanten. Quimbys bedrift hamnade helt i skuggan och tre månader senare förolyckades hon i ett flyghaveri utanför Boston när hon deltog i en uppvisningsflygning.

Innehåll 1 Tidiga år 2 Journalist i New York 3 Flygaren 4 Över Engelska kanalen 5 1912 6 Citat 7 Bildgalleri 8 Minnesmärke 9 Litteratur 10 Fotnoter 11 Externa länkar

Tidiga år

Quimby föddes 1 maj 1875 i ett lantbrukarhem i Manistee County, Michigan. Varken födelseattest eller skolbetyg finns bevarade men vid folkräkningen i Manistee County 1880 finns familjen antecknad. Den bestod då av William Quimby 46 år, farmare, Ursula Quimby, 46 år, husmor, döttrarna Helen (Kittie) 10 år och Harriet (Hattie) 5 år.^[1]

Såväl William som Harriet hade åren 1897–1903 telefonnummer i San Franciscos katalog. Quimbys bodde alltså vid den tiden i San Francisco, Harriet hade flyttat hemifrån och startat en egen karriär. I 1900 års mantalslängd för San Francisco anger hon sitt yrke vara "actress" men hon fullföljde aldrig planerna på att bli skådespelare. I stället började hon skriva teaterrecensioner och artiklar om teater och skådespelare i The Dramatic Review of San Francisco. Längre fram skrev hon också artiklar i allmänna ämnen i The San Francisco Call och andra tidningar.^[2]

Journalist i New York

1903 flyttade Quimby till New York och blev där medarbetare i den välkända Leslie's Illustrated Weekly, först som frilansare, sen som fast anställd. Utöver teaterrecensioner och intervjuer med akrobater, primadonnor och artister blev hon 1906 kolumnist under rubriken Home and the Household. Där gav hon goda råd till kvinnliga läsare, rådde dem att skaffa jobb och att bli självständiga och att klara sig på den låga inkomst en kvinnlig yrkesutövare kunde räkna med. Hon lärde också ut konsten att själv reparera sin bil. Det kan inte ha varit många kvinnor som ägde en bil att tillämpa hennes lärdomar på, men Quimby var själv en entusiastisk bilägare och förare. Den tidens bilar kom inte upp i några högre hastigheter men när Quimby 1906 var på uppdrag på Vanderbilt's racerbana fick hon en åktur i en racerbil. Hon beskrev i ett reportage tjusningen i att susa iväg i en öppen automobil i en fart av 160 kilometer i timmen.

Quimby skrev också i andra tidningar, ofta under olika manliga och kvinnliga pseudonymer. Artiklarnas innehåll återspeglade vad som för tillfället intresserade henne. Hon rapporterade från konstnärskollektiven i Monterey, studerade levnadsvanorna i San Franciscos Chinatown, och gjorde utrikesreportage från Kuba, Europa, Egypten, Island och Mexico.^[3] Hon utvecklade en engagerande och lättläst stil och blev något av en succé både i yrkesliv och privat. Hon bildade inte familj utan levde ensam, vilket fordrade styrka i en tid när hustrurollen sågs som kvinnans mål och mening.

En del av hennes artiklar återges under rubriken Harriet in her own words i Aviation History Projects 2007 ^[4]

Flygaren

I oktober 1910 när Quimby på yrkets vägnar bevistade den stora flyguppvisningen Belmont Park Aviation Tournament blev hon bekant med Matilde Moisant och hennes bror John Moisant. Den senare representerade USA i en flygtävling runt Frihetsgudinnan, i vilken han slog sin brittiske medtävlande och därmed blev hjälte i USA.

John Moisant var den förste att flyga över Engelska kanalen med passagerare. Det skedde 23 augusti 1910 i ett Blériot-plan med mekanikern Albert Fileux och en katten Mademoiselle Fifi som passagerare.

Tillsammans med sin bror Alfred drev John Moisant en flygskola i Mineola. Flygskolor var självklart endast för män, men här accepterades såväl Quimby som Matilde Moisant som elever. Quimby försökte hålla det hemligt att hon tog flyglektioner men det läckte ut i pressen. Då tog hon själv hand om bevakningen och skrev en serie artiklar för Leslie's om sina upplevelser som flygelev.

Den 1 augusti 1911 tog Quimby som första kvinna i USA sitt flygcertifikat. John Moisant var då död, han hade omkommit i ett haveri på nyårsafton 1910 vid träning inför tävlingen om Michelin Cup.^[5] Matilde Moisant fick certifikat nummer två. De var inte de första kvinnorna i luften, det var Blanche Stuart Scott som den 6 september 1910 för första gången lyfte från marken i ett Curtiss-plan. Hon blev professionell pilot men tog aldrig något certifikat.

John hade tjänat pengar på att ge flyguppvisningar och delta i tävlingar. Quimby följde i hans spår. Hon klädde sig inte i männens läderjackor och läderhuvor utan designade en dräkt som bestod av en overall med huva i purpurfärgad satäng. Iklädd denna startade hon sin nya karriär. Den 4 september flög hon ett eget plan över huvudena på besökarna på Richmond County Fair i den första nattflygning en kvinna företagit. Hon skrev artiklar som Hur en kvinna lär sig flyga och Hur jag vann min pilotlicens och fortsatte rapportera sina erfarenheter av flygningen. Hon skrev att flygning skulle kunna vara den perfekta sporten för en kvinna och förutspådde att flyget skulle komma att användas för postbefordran, flygfotografering, och samtidig befordran av ett stort antal passagerare.^[6]

Genom sina artiklar och sin framtoning i den purpurfärgade byxdressen, armbågslånga handskar och högklackade stövlar blev hon känd, fick smeknamnet the Dresden China Aviatrix, och erbjöds svindlande stora summor för sin medverkan i flyguppvisningar.

Över Engelska kanalen

I november 1911 deltog Quimby och Matilde Moisant i en flyguppvisning i Mexico City som ingick i firandet av Mexicos nyvalde president Francisco Madero. Vid återkomsten till New York vidareutvecklade Quimby sina planer på att som första kvinna göra om Louis Blériots bedrift från 25 juli 1909: att flyga över Engelska kanalen. Hon höll sina planer hemliga, rädd för att bli föregången av någon europeisk aviatris. Blériot hade flugit i sitt egenkonstruerade monoplan Blériot XI. Quimby, som hittills endast flugit ett Moisantplan, ville också använda det mycket populära Blériot-planet, som börjat tillverkas på andra ställen än i Frankrike, längre fram också i Sverige av Thulinverken som bildades 1914 i Landskrona. Sponsrad av Leslie's Illustrated begav sig Quimby till Europa i mars 1912. Hon ville köpa ett tvåsitsigt 70-hästkrafters Blériot-plan direkt från fabriken i Frankrike, men det fanns inget tillgängligt. Hon lånade då ett ensitsigt 50-hästkrafters plan av Louis Blériot.

Blériot hade startat från Les Baraques nära Calais i Frankrike och flugit till Dover Castle i England. Quimby planerade att ta den motsatta vägen. Hon kunde inte bli den första kvinnan i luften över kanalen, eftersom Gustav Hamel flugit över den med en kvinnlig passagerare, men väl den första kvinnliga piloten. Quimby hade aldrig tidigare flugit långdistans över vatten, aldrig det plan hon nu lånat och aldrig använt kompass. Allmänt ansågs att det var omöjligt för en kvinna att genomföra en sådan flygning. Hamel erbjöd sig att ersätta henne och flyga över kanalen iförd hennes purpurröda flygdress, något som hon avböjde.

Dåligt väder försenade starten. Den 15 april nåddes hon och världen av nyheten att Titanic gått under. Den 16 april körde hon bil till Dover och startade med Blériot-planet klockan 17.30 mot Calais. Hon flög på mellan 300 och 600 meters höjd och nådde efter 59 minuters flygning inte Calais, men stranden vid Hardelot, fyrtio kilometer därifrån. En entusiastisk skara av fiskarbefolkningen tog emot henne.

Quimby hade lyckats med föresatsen att bli den första kvinnliga flygaren över Engelska kanalen. I pressen överskuggades hennes bedrift av rapporteringarna kring Titanic-katastrofen. Det som osänkbart ansedda fartyget hade kolliderat med ett isberg, sjunkit och dragit med i djupet ettusenfemhundratjugotvå män, kvinnor och barn av de tvåtusentvåhundratjugosju ombordvarande.^[7]

1912

Quimby hade köpt ett tvåsitsigt Blériot XI-plan. På kvällen fredagen den 1 juli 1912 skulle hon göra en uppvisningsflygning vid The Third Annual Boston Aviation Meet i Squantum, Masschusetts. Hon skulle flyga från Harvard Field över Dorchester Bay till Boston Light och tillbaka. Dagen därpå skulle hon upprepa denna flygning på 32 km i ett försök att sätta rekord.

William A. P. Williard, uppvisningens organisatör, var passagerare. På återvägen till Harvard Field på en höjd av 1500 fot och inför 5000 åskådare gjorde planet en oväntad dykning och Willard kastades ur. Med det bakre sätet tomt var tyngdpunkten för planet allt för mycket förskjuten för att Quimby skulle kunna räta upp det. Det dök vertikalt mot marken och hon kastades ur ett par sekunder efter Williard. Det tomma planet fortsatte neråt, slog runt i vattenbrynet och blev vrak.

Det spekulerades mycket över orsaken till tragedin och i flera tidningar framfördes åsikten att den kunnat undvikas om Williard och Quimby haft säkerhetbälten. Orsaken till planets dykning skulle kunna vara att Williard, som var en storvuxen man, böjt sig fram eller rest sig upp för att säga något till Quimby, varvid det lätta planet förlorat balansen.

Några tidningsartiklar 1912:^[8]

• New York Times, april 17, 1912, sidan 15, "Quimby flies English Channel"
• New York Times, juni 21, 1912, sidan 14, "Woman to fly with mail; Miss Quimby Plans Air Trip from Boston to New York"
• New York Times, 2 juli, 1912, sidan 01, "Miss Quimby dies in airship fall"
• New York Times, 3 juli 1912, sidan 07, "Quimby tragedy unexplained"
• New York Times, 4 juli 1912, sidan 07, "Services for Harriet Quimby to-night"
• New York Times, 5 juli 1912, sidan 13, "Eulogizes Harriet Quimby"
• New York Times, 7 juli 1912, magazine, "When aviation becomes not only dangerous but foolhardy"

Amelia Earhart som var femton år när Quimby förolyckades beundrade henne mycket. När hon själv blivit en berömd flygare förklarade hon att Quimbys bragd att flyga över Engelska Kanalen under då rådande förhållanden fordrade mer mod och skicklighet än att i dagsläget flyga över Atlanten.^[9]

Citat

• In taking my flying lessons, the first of which was cutting across the field in a heavy machine, barely touching the grass as I slid over it, I felt much as a child feels while riding a sled down hill. The sensation was not very different when I was permitted to raise the planes of the machine for a slight ascent. That sensation grew into a fascinating feeling of freedom when the motor carried me twenty-five, fifty, and finally several hundred feet up. Swinging around and around, with the propeller making 1,400 revolutions a minute, an aeroplane soars through the air as lightly as an eagle takes its flight.^[10]

• The airplane should open a fruitful occupation for women. I see no reason they cannot realize handsome incomes by carrying passengers between adjacent towns, from parcel delivery, taking photographs or conducting schools of flying.^[11]

Bildgalleri

Propellern dras runt.

Ombordstigning.

Piloten på plats.

Upp i luften. En modell av Bleriot XI.

Minnesmärke

Den 25 maj år 2000 sattes en minnestavla upp vid Quimbys första hem utanför Arcadia, Michigan^[12].

Litteratur

• Gwynn-Jones, Terry.For a Brief Moment the World Seemed Wild About Harriet. Smithsonian, January 1984.
• Hall, Edward Y. Harriet Quimby: America's First Lady of the Air, The Story of Harriet Quimby, America's First Licensed Woman Pilot and the First Woman Pilot to Fly the English Channel. Spartanburg, S.C.: Honoribus Press, 1990.
• Holden, Henry M. Her Mentor Was An Albatross: The Autobiography of Pioneer Pilot Harriet Quimby. Mt. Freedom, N.J.: Black Hawk Publishing Company, 1993.
• McLoone, Margo: Women Explorers of the Air. Capstone Press, Manato, Minnesota, 1999.
• Moolman, Valerie. Women Aloft. Alexandria, Va.: Time-Life Books, 1981.
• Oakes, Claudia M. United States Women in Aviation Through World War I. Washington, D.C.: Smithsonian Institution, 1979.

Fotnoter

1. ↑ Arcadia
2. ↑ Aviation Archives
3. ↑ ALLSTAR
4. ↑ Egna ord
5. ↑ U.S.Centennial of Flight Commission
6. ↑ Quimby med egna ord
7. ↑ TITANIC NORDEN
8. ↑ Engelska Wikipedia
9. ↑ U.S. Centennial of Flight Commission
10. ↑ Utdrag ur artikel i Colliers Magazin 30 sept.1911
11. ↑ ThinkQuest
12. ↑ Minnestavla

Externa länkar

• Fabricsnet
• Erudition
• The stamp on History