Harpest
Från Rilpedia
Harpest, eller tularemi, är en infektionssjukdom, zoonos, som klarlades i samband med en jordbävning i San Francisco år 1906. Efteråt utbröt nämligen pest bland befolkningen och i försök att hitta källan lyckades man isolera bakterien, som fick namnet Francisella tularensis efter det county som drabbats, Tulare County.
Första fallen i Sverige år 1931 var hos människa och några harar. Senare utbrott har mest förekommit i landets norra delar. Den värsta epidemin inträffade år 1967 och drabbade ett stort antal människor och viltfaunan gick ner.
Bakterien som är rätt liten förekommer i två former: en mer virulent, och en mildare stam. Förekommer i blod, organ, kroppsvätskor, urin och träck, och kan hålla sig infektionsduglig i muskulatur 4-5 veckor, även vid förruttnelse, kyla och uttorkning. Bakterien dör snabbt och lätt vid upphettning till 60 grader, till exempel i tvättmaskin.
Innehåll |
Smittspridning
Genom kontakt med sjuka djur, myggbett, fästingbett, eller genom inandning av förorenat damm. (Jordbävning)
Symptom
Hos hare snabbt förlopp, efter inkubationstid på mindre än ett dygn blir hararna apatiska, slutar äta och reagerar knappt på något. Aggressivitet, anfaller med frambenen, försöker bitas. Påskyndad andning, lös, fuktig spillning. Dödsfall inträder efter 3-5 dygn.
Dödlighet
Hos hare mycket hög, få överlever infektion. Under utbrottet i Västernorrlands län år 1967 reducerades harbeståndet med 80-90%. Blodprov från harar som överlevt i drabbade områden har varit negativa, alltså dessa "överlevande" djur hade aldrig infekterats, de andra hade i princip alla dött.
Hos människan är dödligheten mycket låg.
Känsliga djurarter
Harar, sorkar, lämlar, vildkanin, ekorre, europeisk bäver och en stor mängd små gnagare, och vissa fåglar (svalor?). Tillfällig nedsättning av allmäntillståndet kan underlätta anslag av sjukdomen, bland tularemidrabbade skogsharar i Sverige har 75% varit honor.
Se även
Externa länkar
- Harpest (tularemi) som zoonos på Statens Veterinärmedicinska Anstalts webbplats
