Hans Wilhelm Bansi

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Hans Wilhelm Bansi född 22 mars 1899 i Metz och död 13 mars 1982 i Hamburg var en tysk läkare i invärtesmedicin. Han forskade inom det endokrinologiska området.

Innehåll

Biografi

Hans Wilhelm Bansi var son till artillerigeneralen Paul Bansi. Efter krigstjänstgöring under slutet av första världskriget och under svåra förhållanden studerade han medicin i Berlin, promoverades där och blev underläkare på medicinkliniken vid Charité-sjukhuset (Wilhelm His).Han blev sen överläkare på medicinavdelningen på (Hermann Zondek)-sjukhuset i Berlin. År 1935 utnämndes han till professor.

Från 1934 var han chefsläkare på medicinavdelningen på Erwin-Liek-sjukhuset i Berlin-Reinickendorf. I början av andra världskriget var han ledare för stabsläkarna vid invärtesmedicinska avdelningen på Charlottenburg-Westend-sjukhuset. Han fortsatt sedan som intermedicinsk rådgivare i olika ämnesområden på de olika fronterna. Efter kriget var han under en kort period chefsläkar vid Allmänna sjukhuset i Langenhorn. Under åren 1947—1967 hade han samma tjänst vid 1:a medicinkliniken på St. Georg allmänna sjukhus i Hamburg. Under de första efterkrigsåren upprätthöll han en professur vid 2:a medicinkliniken på Humboldt-Universitetet (Charité) i på begäran av den sovjetiska ockupationsmakten.

Forskningsinsatser

Sin vetenskapliga produktion behandlas huvudsakligen endokrinologiska tillstånd. Under andra världskriget studerade han sambanden mellan svält och fläcktyfus. Förhållandena under efterkrigstiden ledde hans forskning mot vidare studier av svält, presenterade i monografin Das Hungerödem und andere alimentäre Erkrankungen. Efter detta arbete blev han senare utnämnd till ledamot av Royal Society of Medicine i London. Hans fortsatt studier behandlade undernärings-tillstånd hos återvändande krigsfångar och upptäckte därmed störningar i sköldkörteln och diagnostiska samt behandlande möjligheter mot dessa tillstånd. Han deltog i utvecklingen av nuklearmedicinsk diagnostik och thyreostatika. Han fick namn om sig att vara „Fader för de hemkomna“. I samarbete med den kirurger och nuklearmedicinska specialister skapades ett modernt centrum för sköldkörtelsjuka på St. Georg-sjukhuset. Hans vidare forskning berörde vätske- och elektrolyt-balansen och sambanden med aminosyre-halten i kroppens vävnader. Hans liberala ledning av kliniken gav de forskande assistenterna möjlighet att arbeta också på andra invärtesmedicinska områden, som hjärtmedicin och inom hematologi.

Vetenskapliga artiklar

  • Das Hungerödem und andere alimentäre Erkrankungen. Enke, Stuttgart, 1946.
  • Thyeotoxikosen und antithyreoidale Substanzen. Thieme, Stuttgart 1951
  • Jod. In: Künstliche radioaktive Isotope in Physiologie, Diagnostik und Therapie. Springer, Heidelberg 1953.
  • Die Krankheiten der Schilddrüse. In: Handbuch der Inneren Medizin. Springer, Heidelberg 1955.
  • Schilddrüsenerkrankungen. In: Klinik der Gegenwart. Urban & Schwarzenberg, München 1956.
  • Zur versorgungsmedizinischen Beurteilung des Herz-Kreislauftodes. Grundsatzgutachten. Kohlhammer, Stuttgart 1966.

Litteratur

  • W. Stepp: H. W. Bansi zum 60. Geburtstag. Medizinische Klinik, 54. Jg., 1959, S. 517.
  • Laubinger, G.: Prof. Hans Wilhelm Bansi zum 75. Geburtstag. Hamburger Ärzteblatt Nr. 4, 1974.
  • Kürschners Deutscher Gelehrten-Kalender, Walter de Gruyter, Berlin 1976 und 1980.
  • Schwarting, G.: Gedenken an Prof. Dr. H. W. Bansi. Hamburger Ärzteblatt Nr. 5, 1982.
Personliga verktyg
På andra språk