Från Rilpedia

Hans Samuel Collin, född 2 januari 1791 i Önnestad, Kristianstads län, död 30 mars 1833, var en svensk rättslärd.

Collin blev student i Lund 1802 och filosofie magister 1811. Från sistnämnda år ägnade han sig, under Johan Holmbergssons ledning, åt studiet av rättsvetenskapen, utgav 1816 ett akademiskt specimen, Afhandling om statsinkomsterna, och blev samma år docent i statsekonomi.

År 1817 kallades han till e.o. adjunkt i sistnämnda ämne, och 1820 promoverades han till juris utriusque doktor (med första hedersrummet, det andra innehades av Carl Johan Schlyter), varjämte han utnämndes till jurisprudentiæ, œconomiæ et commerciorum adjunkt i Uppsala, vilken plats han tillträdde 1821. År 1822 utgav han sin akademiska avhandling Om grannars skyldighet enligt Sveriges lag att med hvarandra deltaga i stängsels upprättande och underhållande. Redan samma år avbröts hans lärarverksamhet genom Kungl. Maj:ts åt honom och Schlyter givna uppdrag att utge en samling av Sveriges gamla lagar, vilket föranledde honom att bosätta sig i Stockholm. Där utgav han 1829 Vederläggning af de i frågan om realisationen gångbara falska begrepp och inrotade fördomar samt deltog i utgivandet av Västgötalagen (1827) och Östgötalagen (1830).

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Collin, Hans Samuel, 1904–1926 ^(Not).