Handeldvapen
Från Rilpedia
Handeldvapen (i fackspråk eldhandvapen) benämning för eldvapen som inte är större än att de kan hanteras med händerna utan särskilda stöd eller stativ.
Handeldvapen definieras enligt 2 § Förordningen (1992:1300) om krigsmateriel som sådana "pistoler, revolvrar, gevär, karbiner och kulsprutepistoler som kan tas med som personlig beväpning och användas utan lavett eller benstöd".[1]
I ett rättsfall, NJA 2002 s. 256, har Högsta domstolen ansett en så kallad pennpistol utgöra ett handeldvapen och dömt ägaren för vapenbrott av normalgraden.[2]
Polisen har i sin författningssamling definierat handeldvapen som ”skjutvapen med en kaliber som understiger 20 millimeter". Skjutvapen med större kaliber betecknas pjäser. Till kategorin särskilt farliga handeldvapen räknas pistoler, revolvrar samt kulsprutepistoler, automatgevär, automatkarbiner, hagelsprutor,granatsprutor och kulsprutor med modellår från och med år 1900 och senare. Till kategorin särskilt farliga pjäser räknas raketgevär, granatgevär, pansarvärnspjäs 1110 samt 80 och 120 mm granatkastare.[3]
Handeldvapen kan delas in i enhandsvapen (pistoler och revolvrar) och tvåhandsvapen (gevär, automatgevär, kulsprutepistoler med flera).
Pansarskott, granatgevär och kulsprutor räknas varken som handeldvapen eller eldhandvapen.
I civila sammanhang skiljer man främst mellan jaktvapen och vapen för målskjutning.
Fotnoter
- ↑ 2 § Förordning (1992:1303) om krigsmateriel
- ↑ HD:s dom meddelad 14 maj 2002 (mål B 4092-01)https://lagen.nu/dom/nja/2002s256
- ↑ 3 kapitlet 1 § Rikspolisstyrelsens författningssamling RPSFS 2006:13 http://www.polisen.se/static/fap/FAP556_1_RPSFS2006_13.pdf
